Sådär, då var TV-hösten igång ordentligt. Det är bara Mythbusters kvar av de serier vi följer och de drar igång nästa vecka. Vet inte riktigt om jag tycker att de räknas riktigt heller, så då var Stargate Universe sist ut som hade urpremiär igår.
Stargate-franchisen ligger mig varmt om hjärtat. Jag började lite avigt med att titta på första spinoff-serien, Stargate Atlantis, tillsammans med expojkvännen och det var den serien som sysselsatte mitt fangirl-hjärta när vi hade gjort slut. Sedan har jag sett alla tio säsongerna Stargate SG1, men det är ändå SGA som ligger mig närmast. Jag följer vad som händer bakom kulisserna på Bridge Studios i Vancouver genom de i produktionsteamet som bloggar och som finns på Twitter. Jag tycker om den känsla av att komma lite närmare som det ger, det är en del av hela TV-upplevelsen för mig. När SGA lades ner var sorgen stor, och jag var länge skeptisk till vad som verkade bli en ersättningsserie, nästa spinoff som skulle heta SGU. Bah, jag kommer säkert inte tycka om den. Surt sa räven…
Men jag fortsatte följa framför allt producenten Joe Malozzis blogg efter att ljusen på SGA-seten släckts, och när han började prata lyriskt om de nya skådespelarna framför kameran så började jag följa dem också. Inte så att jag har glömt SGA, men man blir ju nyfiken. Framför allt David Blue är en hängiven twittrare och snart slöt sig stora delar av nya casten till Twitter. Kul att kunna följa inspelningen av en serie, hur de hälsar till varandra och ibland till och med twittrar till varandra mellan tagningar. Dessutom upptäckte jag när jag bänkade mig framför piloten idag att jag redan vet vem som spelar vad och en del om karaktärerna, vilket förstås underlättar när det är en helt ny serie. För även om franchisen är femton år gammal så har de lagt sig vinn om att även någon som aldrig hört talas om en Stargate ska kunna hoppa på tåget, det är en helt ny setting med nya personer och nya konflikter.
Jag tyckte om piloten, den var spännande och snygg och jag vill absolut nu genast veta hur det ska gå för Rush och Eli och TJ och Camille och de andra. Nu, på en gång. Tack. Jag vill inte vänta en hel vecka till nästa avsnitt! (Det gör jag såklart, och det gärna, men ändå.)
Gott så. Det roliga kommer vi till nu. Jag twittrade lite förstrött när jag hittade några nya skådespelare att följa, nämnde att det känns som att jag redan känner David Blues karaktär Eli. Det gör det verkligen, de är båda otroligt likeable grabbar. Jag skriver på svenska sedan ett par dagar tillbaka, det är ändå så få av de engelsktalande jag följer som bryr sig om att interagera med mig. Då dyker det här upp.
Som uppdatering är det inte mycket, men han har alltså snappat upp att jag nämnde hans nick och undrar vad jag säger om honom. Nämnde jag att jag har en viss dragning åt fangirl-hållet? Jag kunde INTE sitta still en bra stund efter att jag försökt konstruera ett svar. :D
Det blir ju såhär när alla på en produktion gör sitt yttersta för att dra sitt strå till stacken och promota sin nya serie, jag kan lova att närvaron på Twitter inte kommer vara lika massiv om eller när någon svensk kanal bestämmer sig om ett år eller två att köpa in SGU och sända den. Det kommer garanterat sändas på en tid som jag inte har vare sig tid eller lust att passa, och resten av världen har redan sett det som då kommer göras reklam för här i vår avkrok av världen.
En stor del av att följa en TV-serie för mig är runtikringet, att följa produktionsteam och skådisar, att delta i diskussioner kring kvällens avsnitt med andra tittare eller bara läsa andra fans reaktioner. Det sker dagarna efter att ett avsnitt först sänts. Om några månader kommer detta vara döda ämnen, just nu upptar det en stor del av allas vår tid.
Och jag blir faktiskt ledsen över att jag inte ens ges en chans att visa min uppskattning på ett mer handfast sätt. När DVDerna släpps kommer jag förstås att köpa dem, men jag kan inte med min plånbok visa att jag vill ha mer, att jag gillar det här. DVD-försäljningen kommer inte göra kattskit för om det blir fler säsonger SGU, det är endast tittare på plats i USA som har möjlighet att påverka SyFy till att beställa mer Stargate Universe, och det genom att parkera sig i soffan på utsatt tid. Istället ska jag sitta här och känna mig som en brottsling? Jag är ingen brottsling, jag är ett fan! Tänk om man hade bjudit in alla de tittare som finns världen över, och som ändå kommer att titta. Tänk om man hade kunnat få alla dem att känna sig som en del i detta, inte som några som egentligen bor för långt bort för att räknas. Alla är inte beredda att betala för nöjet, visst inte, men som det nu är vill man inte ens veta hur många vi är och hur mycket man skulle kunna tjäna på oss.
För ikväll bor jag inte i en avkrok, jag befinner mig inte långt utanför gränserna till det enda land som räknas. Jag bytte precis några ord med stjärnan i den nya hit-serien, deras stora satsning i höst på SyFy Channel. För bövelen. Var annat än på internet hade det ens varit möjligt? Se möjligheterna!
Så. Undrar om jag ska skriva ut och rama in den där tweeten. Sätta upp ovanför sängen, kanske… ;)
