Jag läser The Mortal Instruments av Cassandra Clare just nu. Urban fantasy, YA-vinklad och faktiskt riktigt bra. Filmatiseringen av första boken, City of Bones, hade premiär för några veckor sen men verkar inte ha gått särskilt bra. Andra filmen ligger tydligen i startgroparna.

Men, det var inte det jag skulle berätta. Jag funderade på det här med serier, eftersom jag inte vanligtvis plöjer serier i ett svep utan hattar en massa fram och tillbaka och läser en bok här och en bok där, ofta håller jag mig inte ens till samma författare än mindre till samma universum. Nu är jag inne på tredje boken i The Mortal Instruments, City of Glass, det finns fem delar ute och den sjätte skrivs i detta nu. Och jag gillar det. Dels börjar serien verkligen ta fart nu, från att ha varit ganska trevande och jag har upplevt det lite som att Clare inte riktigt haft styr på sin berättelse är det nu riktigt jäkla halsbrytande spännande. Dels trivs jag med att umgås med samma karaktärer, att inte behöva börja helt från början med nästa bok utan saker och ting är mer eller mindre där jag lämnade dem i förra boken. Det var faktiskt sambon som gjorde mig uppmärksam på fenomenet, och jag tycker det är så skönt att inte behöva lägga krut på att försöka förstå vad som är vad i början av en bok utan bara sjunka in i världen igen.

Så jag tänker att jag kanske borde fortsätta med det här läsandet av serier i ett sträck, när väl TMI tagit slut. Från de senaste årens loggande på GoodReads har det blivit en hel liten hög med serier där jag bara läst första och kanske andra boken, de flesta av dem ändå med avsikt att fortsätta i serien. Nån gång. Kanske borde göra en drive och läsa ikapp påbörjade serier?

Fast samtidigt, det finns en poäng med allt hoppande fram och tillbaka. Det ger mig en känsla av momentum, och det i sin tur gör att jag taggas att läsa mera. Detsamma som med att jag loggar vad jag läser på GR, jag ser att det händer grejer, jag läser faktiskt. Jag vill ju inte tappa det och är rädd att den där hemtama känslan ska göra att jag blir bekväm och slutar titta framåt, bli igen sådär som jag var innan jag upptäckte GR. Vill inte vakna upp och upptäcka att jag inte läst en rad de senaste veckorna eller månaderna, det vore onödigt.

Och jag tänker på hur bokklubben Sword and Laser hjälpt till där, med en bestämd bok varje månad utanför min kontroll får jag anledning att hoppa på och läsa något som jag antagligen inte tänkt mig från början. Det är typiskt bra för mig, och något som jag vill försöka fortsätta med. Nu har jag inte ännu börjat på september-boken, The Demolished Man, just för att jag har fullt upp med TMI och nu när jag tänker på det inser jag att jag inte ens öppnat City of Glass (trots att det är så spännande!) på ett par dagar redan.

Och det är ju inte bra. Hm.

Hur gör ni? Har ni ens det här problemet? Är det bara jag som borde begripa att jag inte är byggd att läsa så mycket som jag skulle vilja?

Flattr this