Jag läste ut Snow Crash av Neal Stephenson idag. Igen.

Snow Crash av Neal Stephenson

Brukar inte läsa om böcker, om det inte är av nostalgiskäl förstås, men den här boken lyssnade jag på för ganska precis ett år sedan och förstod överhuvudtaget väldigt lite. Speciellt andra halvan, den flöt liksom bara förbi. Bra inläsare, men… Tja. Så jag bestämde mig för att göra ett nytt försök, men nu på papper. Började med att gå tillbaka till ljudboken för första halvan (eftersom jag ju behövde något att fylla öronen med medan jag väntade på mer audible-credits), men sen fyllde jag år och en vänlig själ gav mig den i pappersformat.

Alltså, jag tror att jag gillar Stephenson (mitt huvud vill hela tiden förväxla honom med Stephen Donaldson, INTE samma sak). Snow Crash är en helt vansinnig bok. En samurajsvärdfajtande hacker som i början av boken kör ut pizza. För maffian. Såklart. Religion och datavirus och lingvistik och historia i en enda salig röra. Plus det faktum att boken handlar om internet, eller det som han tänkte sig kommer efter internet, men boken kom ut redan 1992. Respekt.

Lite körigt är det, och det var det som gjorde att jag kände mig tvungen att försöka igen, med att han är så förtjust i infodumps. Om boken är på fyrahundra sidor så är iallafall sisådär tvåhundrafemtio av dem ren infodump. Eller okej, kanske inte fullt så mycket, men hälften? Och Stephenson är inte mycket för att stryka läsaren medhårs, se själv till att du hänger med för han tänker inte göra det åt dig.
Det gör det lite tungt emellanåt, men jag gillart verkligen ändå. Han kompromissar inte, han får upp farten rejält mellan varven och jag är totalcharmad. Som sagt, jag har den på papper nu och lånar gärna ut den om någon känner sig hågad.

Jag har Quicksilver liggande här hemma och har förstått att jag nog borde lägga vantarna på Cryptonomicon. Hur som helst kommer det nästan säkert bli mer Stephenson vad det lider.

Flattr this

Advertisements