Igår blev en… intressant dag. Inte riktigt som jag hade tänkt mig, kan vi väl säga.

Jag har börjat sova till sent nu under semestern och blev sålunda väckt av att Janne pratade upprört i telefon eftersom han hunnit lite längre i sin dag än jag. Gott så, han är annars omtänksamheten själv så något måste ha hänt. Oh boy, hade det…

Den där förbaskade barnporren nu igen, Rick som stod mitt i det hela. Och därtill sjökorten, valmanifesten som nu tydligen var klara men lämnade en del att önska i formuleringar och genomförande.  Att Rick säger något inte helt genomtänkt eller förankrat har ju hänt förr, och de som ofelbart tar varje chans att hacka på honom är fanimig inte mycket bättre. Jag kände mig ledsen, förbannad på Rick, förtvivlad över allt vi plötsligt tappat i gräsrötter och väljare. Vill inte, orkar inte. Är så trött på att känna skam över något som egentligen är så BRA. Jag gick och la mig igen, sov några timmar till.

Jag vaknade lite lugnare, gick upp och läste Ricks pudel. Började vada genom de många kommentarer om partiet, tecknade bilder, barn, valet, Rick, valet, valet och valet. Började fundera på att gå på Stockholmsmötet som lägligt nog var förlagt till torsdagskvällen. Eller ville jag det? Var det inte bättre att stanna hemma och umgås med min förkylde sambo, mysa i soffan klår väl vilket partimöte som helst?

Jag gick i alla fall. Och jag är glad att jag gjorde det.

För partiet är så mycket mer än Rick och hans fortfarande något o-medievana tunga. Där finns så många fina, kloka och drivna människor. Ett par av dem var på mötet. När allmänheten skrattar hånfullt åt fildelande finniga pojkar och fortsätter kalla oss ett enfrågeparti, då står de fortfarande kvar där och slåss för grundläggande demokratiska värderingar och principer. De ger inte upp, de kanske gör fel men vågar erkänna det och gå vidare framåt. Vi är en fantastisk rörelse med så mycket att tillföra politik och samhällsklimat. Sverige och världen klarar sig inte utan oss.

Kan vi sätta ett stort #FAIL över att det finns de som gärna tror att Piratpartiet struntar i utsatta barn? Självklart kan vi det, och vi kan bli tydligare. Och vet ni vad, vi ska bli tydligare. Det kommer kanske inte att gå så fort som vi skulle vilja, men med medlemmar som våra så kommer vi lyckas. Vi har egentligen ingenting att skämmas för, det gäller bara att komma ihåg det. Upp med hakan, vi har all anledning att hålla den högt för vi är fantastiska. Vi har de bästa frågorna och vi kommer hitta de bästa lösningarna, vi har en unik ställning och en unik möjlighet till riktigt god förändring.

Med andra ord, jag hade en rätt bra kväll igår. Kom hem sent och alldeles slut, och har antagligen fått Jannes baciller på kuppen. Men jävlar vad stolt jag är över Piratpartiet idag. Det är nu vi samlar ihop oss, det är nu vi visar vad vi går för.