Mindre än en vecka kvar, sedan börjar hösten. Jobbet. Vill inte, önskar att det inte behövdes men det gör det ju.

Å andra sidan har jag börjat ladda upp igen, förbereda mig mentalt. Om det är något alla dessa flydda skolstarter har lärt mig så är det att det kan vara en rätt behaglig plats att befinna sig på, sensommaren och hösten. Nytt, fräscht. Nya tankar och nya projekt. Åttio dagar till NaNoWriMo, bara en sån sak.

Jag identifierade häromdagen en… sak, en företeelse i mitt liv. Något som tar oerhörda mängder energi i anspråk, som gör mig matt och ledsen och upprörd, och som framför allt inte resulterar i någonting alls och som tar tid från sådant jag känner att jag borde göra istället. Det var en smärtsam insikt, att detta urviktiga kanske inte var så viktigt egentligen. Inte för mig och inte för någon annan heller. Jag bestämde mig på stående fot att försöka droppa det. Är det inte viktigt och bara kostar så ska det UT. Jag vet ännu inte riktigt hur jag ska bete mig, jag känner mig rätt insyltad och insnärjd, men det känns skönt och typiskt höstigt att ha satt fingret på det iallafall.

Ungefär som min goda vän Lania, som idag bloggar om teknikstress. Jag känner igen mig i mycket, även om just mina feeds inte stör mig. Däremot blir jag stressad av att försöka prestera något som genererar gensvar. Om ingen klickar ”like” på något jag postat på Facebook, betyder det att alla tycker jag är dum? Naturligtvis inte. Att jaga gillande på det sättet tycker jag inte om. Min blogg är min, jag skriver främst för mig själv och inte för någon annan. Självklart blir jag kvillrande glad om någon gillar’t, men det får inte bli huvudanledningen till att klämma ur sig en text. Och bara för att jag vill skriva för min egen skull så betyder ju inte det att jag inte älskar att bli läst. Om jag inte ville bli läst skulle jag inte ha en blogg. Komplicerat och mångbottnat, är det. Det hänger till viss del ihop med min nya insikt och inställning till somligt (och nej jag tänker inte gå in på exakt vad det är).

Jag blir oerhört provocerad av att se kommentarer hos bloggare med många läsare som går ut på: ”Du måste skriva om ditten!” eller ”Du är dålig som inte har tagit upp datten!”. Det måste de faktiskt inte alls. Och jag tycker inte alls att det är snällt att komma med uppslag till poster, åtminstone om det görs på det sättet. Ta upp en aspekt i en kommentar kan man göra och om bloggaren sedan väljer att göra en post av det är det väl positivt, men mer makt än så har man inte över en annans skrivande. Tycker jag.

Så då är det ju bra märkligt att jag låter eventuellt tyckande om mitt skriveri påverka mig så mycket. Jag ger kommentarer som jag inte ens har makt att styra vad och hur jag skriver. Det duger inte, och det är något jag tänker jobba på.