Det är både lätt och önskvärt att hamna i jag har semester och tiden går så fort, när dagarna rinner iväg för att man inte fyller dem med så mycket. Jo önskvärt, jag vill ju ha det så. Känna att jag stressar runt jag kan göra resten av året, tack så mycket. Just nu kan dagarna bara få gå, jag vill känna mig lite understimulerad inför hösten.

Så igår blev en osedvanligt lång dag. Pride, ni vet. Jag har bara gått en gång i paraden och nu när Piratpartiet styrt upp det hela i år så hakade jag på. Att gå i paraden är tufft. Det gör ont på många märkliga ställen idag efter den nära tre timmar långsamma promenaden. Efter paraden vankades det mat med ett gäng pirater, och efter maten vankades det öl. Jag var hemma strax efter två på natten, pust. Jag är inte van!

Men vilken dag! För även om det tar på en så är ju paraden något så fruktansvärt rolig. Dels fick jag oväntat sällskap av äldsta vännen L, dels är det mäktigt att möta all den kärlek och uppskattning som öses över paraddeltagarna. Och dels träffade jag på min lillasyster i vimlet utmed vägen. Hon visste inte att jag skulle gå i paraden, och jag visste inte att hon var i stan och skulle titta. Tur att hon stod så att jag kunde komma åt att krama om henne lite snabbt, tur att jag överhuvud taget hörde henne ropa mitt namn i larmandet och fick syn på henne bland alla okända ansikten. Jag har den bästa systern. ♥

Jag tänker inte känna någon skuld över att jag knappt skriver alls och sen menlös-bloggar. Visst borde jag skriva om än det ena och än det andra, det finns så många intressanta uppslag och det är ju snart val gubevars, och vem ska tycka att det här är intressant egentligen… Ptja, duger det inte så kan man ju läsa någon annan. Jag tycker att jag är intressant.