Till slut, så.

Det har varit ord att leva på sedan slutet på november. I jobbet, då. Till slut så blir det nog ordning på det här. Ord att säga till uppretade kunder i uppstarten när saker inte riktigt funkat som det gjort tidigare. Ord att säga till kollegor, till tröst när det inte kändes som att vi skulle orka, när det inte kändes som att vi skulle få ordning på någonting.

Ord att säga till mig själv. Till slut får jag komma hem till min ordinarie arbetsplats.

Tre månader har gått, lite drygt, och veckan som var kom jag hem igen. Till slut. Som jag har längtat.

Det är inte bara av lättja, även om jag gillar att ha färre arbetsuppgifter och färre ansvarsområden. Jag har känt mig som en såndär cirkusartist med snurrande tallrikar på pinnar. Jag har haft tusen och en tallrikar i luften, vant mig vid att springa runt och hålla koll på alltalltallt, vilket blev tydligt när jag kom tillbaka och fann mig sitta och hoppa i stolen av otålighet. Borde jag inte se till att alla tallrikarna snurrar på ordentligt? Jag tittade på min datorskärm, mitt enda arbetsredskap och insåg att nej, det behöver jag inte. Djupt andetag, tagga ner Hanna. Du är hemma nu.

Jag har tillbringat helgen med att klämma mig igenom The Kingdom of Gods, sista delen av The Inheritance Trilogy av N.K. Jemisin. Klämma verkligen, den har tagit mig en månad att komma igenom även med min nyfunna läslust. Jag vet inte vad det är, det har varit detsamma med alla tre delarna. Det är en välbyggd värld hon har skapat, helt igenom trovärdig, med starka och fascinerande karaktärer. Jag är helt betagen i Yeine, Oree och Sieh och de andra. Extra imponerad är jag av hur hon lätt och ledigt skapat starka kvinnokaraktärer i inte nödvändigtvis patriarkala samhällen, inte något jag är helt bortskämd med i fantasyträsket. Språket är fint, välmodulerat men inte svårtillgängligt. Och ändå, ändå vill det sig inte för mig. Som om Jemisin lyckas förmedla kärlek och intresse för karaktärerna, men inte för själva historien som utspelas. Mycket märkligt.

Men nu. Till slut så tog jag mig igenom sista boken. Vet inte om jag vågar rekommendera dem, men vill ändå gärna veta vad andra tycker om dem.

Vad ska jag läsa nu? Blundar och pekar och landar på A Wrinkle in Time av Madeleine L’Engle. Ännu en titel som legat i den-här-borde-du-ha-läst-för-länge-sen-skäms-du-inte-högen. Bildligt talat då, jag har den inte på papper utan köpte den som e-bok med några klick.

Ahh. Till slut, så.


Flattr this

Annonser