En helg med bra tankar och samtal, och så fick jag äntligen besöka en frisör!
Det låter kanske inte så besvärligt, men let me tell you.
Jag hade en frisör som jag besökt ett par gånger under första halvan av det här året. Tänkte att jag kanske hade hittat min frisör nu, sådär som jag har önskat mig de senaste tio åren eller så. I början på sommaren bytte han salong och jag vet inte vart han försvann. Hittade honom inte. Well, jag är inte den som är den, vill han inte ha mig så ska jag inte snoka reda på’n.
Det tog mig ett tag att orka leta reda på en ny salong som verkade bra, hårklippning är trots allt inte så högt prioriterat. För en månad sen fick jag nys om en liten salong, recensionerna på nätet var positiva och när jag ringde för att boka tid fick jag en redan veckan därpå. Sweet.
Jag kom dit i god tid, men fann en låst och nedsläckt salong. Um? Jaja, det var ju lätt att hitta förklaringar till det, jag var ju tidig och gick en sväng för att klockan skulle bli dags. Kom tillbaka och det var fortfarande låst. Um? Jag ringde, fick inget svar. Väntade. Ingen kom. Efter en kvart gav jag upp, inte så lite upprörd.
Jag har inte hört av den frisören.
Nu var jag dock taggad och mailade en annan salong redan samma kväll. De hade det lite svårare med tider men jag fick en en månad senare. Well, har man inte klippt sig på ett halvår så spelar ju en månad till ingen större roll.
Det var väldigt skönt att äntligen få håret klippt men om jag har hittat min frisör den här gången återstår att se.
