De som känner mig kan nog skriva under på att jag inte är en adrenalin-junkie, inte på något vis. Jag behöver inga kickar, jag behöver inte utsätta mig för farligheter, jag behöver inte hela tiden söka efter nya sätt att få den där rushen. Jag är en långsam person, jag gör saker långsamt och trygghet är viktigare än adrenalin.
Det betyder inte att jag är helt insnöad och inte mår bra av att kliva utanför min comfort zone emellanåt. Såklart, så är vi väl de allra flesta.
Jag tog ett stort kliv utanför min comfort zone idag. Utsatte mig för en ny miljö och gjorde något som jag tycker svinläskigt. Av den där morgonduschen märks inte ett spår, fy vad jag har svettats idag. Inte för att jag gjort något ansträngande, bara stress och obekanta ansikten.
Nej, jag tänker inte berätta vad. Än iallfall. Vi får se. Min poäng är att det gick förhållandevis bra. Jag överlevde och dog inte av skam efteråt, vilket bevisas av att det inte är mitt sönderstressade lik som skriver det här. Viktig sak i det hela är att jag valde det själv. Jag kände mig inte tvingad, jag hade ingen som pushade mig till att göra det, jag hade all möjlighet att backa ur innan. För en sån som mig gör det hela skillnaden. Jag vet att det är nyttigt att göra läskiga saker då och då, men om någon hade försökt tvinga mig till det hade blivit något helt annat av det. Om jag inte helt själv får kliva över tröskeln är steget ingenting värt.
Så, nu ska jag sätta mig här i ett hörn och andas lite. I en papperspåse om jag kan hitta en.
