Herregud vilken dag. Vilken morgon.
Tänk att under alla de år jag bodde i en lägenhet med en dörr som låste sig bakom en när man stängde den, och som alltså inte behövde låsas manuellt, låste jag mig aldrig ute. Antagligen just därför, var supernoga med att aldrig gå ut utan nycklar.
Nu däremot. Idag. Jösses.
Pussar J hejdå på morgonen, tar hissen ner, hör porten slå igen bakom mig innan jag börjar gräva efter mobilen. Um, nehej. Bara att åka upp igen då. Men var är nycklarna? Och jag minns hur jag dagen innan la dem ifrån mig på byrån med tanken att jag skulle lägga tillbaka dem i väskan där de alltid annars ligger lite senare. Senare kom såklart aldrig. Ingen fara, jag slår portkoden istället.
Portkoden, visar det sig, är inte aktiv under natten, och jag är så pass tidig idag att den inte hunnit gå igång ännu. Det är en kvart kvar. Jaja, J är ju kvar uppe i lägenheten, jag får ringa honom och be honom släppa in mig. Men mobilen är ju…
Jag kan knappt minnas någon gång när jag varit utan min mobil. Den är alltid med mig. Alltid, alltid.
Det tar några minuter innan jag kommer på att jag kan be att få låna någons mobil. Där är människor påväg till sina arbeten, mammor med barnen på väg till dagis, byggarbetare som ska till husbygget intill. En sån lyckas jag till slut haffa, jag är verkligen helt ovan vid att inte kunna meddela mig medelst den egna mobilen, vet knappt hur man gör. Tack och lov att jag sett till att memorera Js mobilnummer! Det är nog det enda nummer, bortsett från mitt eget och den fasta nummer jag växte upp med, som jag kan. Inget svar.
Det är en kvart kvar tills jag kan använda portkoden. Jag tackar den vänlige byggarbetaren och ställer mig att vänta i oktoberblåsten. Tiden går ohyggligt långsamt i ett sånt läge. Till slut kommer jag in och kan få fatt i mobil och nycklar och ringa jobbet och säga att jag kommer bli sen. Och rusa till tunnelbanan.
Hittills har resten av dagen varit lugn, men jag litar inte på att den kommer förbli det. Med tanke på hur den började kan uppenbarligen precis vad som helst hända idag om en inte passar sig.
Huk er i bänkera…
