Näpp, jag känner mig fortfarande inte som folk efter helgen. Bah. Man skulle ha haft en helg efter helgen att ta igen sig på. Alternativt ha varit lite yngre. Nåväl, nu börjar det banne mig bli dags att ta sig samman och blicka lite framåt.
Gårdagkvällen ägnades åt att göra matlådor för resten av veckan och åt att äta bröd och choklad och godis. Jag passade nämlich på att ha en liten kolhydrat-period här nu när jag visste att jag skulle bli frestad att dricka öl. På kongress dricker man öl. (Eller öhl som äkta fans nog säger har jag för mig. De är mycket för att peta in h:n överallt.) Några dagar, bara. En vecka. En dryg vecka. En och en halv… Hur som helst, nu får det vara bra med det. Nu har vi provianterat ordentligt och ätit upp det sista av dåligheterna i lägenheten, nu blir det LCHF igen. Vanlig mat.
Jag kan inte uttrycka hur skönt det känns. Jag gillar inte min kropp på kolhydrater, vet inte om det kommer sig av inbillning eller inte förstås. Känner mig uppblåst och så kommer det några extra kilon förstås med kolisarna. Och så allt detta ätande, herregud man gör ju ingenting annat! Jag har proppat i mig så mycket mat, och ändå blivit hungrig flera gånger om dagen. Seriöst, liksom. Näe.
Det var ett bra experiment å andra sidan. All de här sakerna som jag har gått omkring och suktat efter, jag har fått upptäcka att det inte är så fantastiskt. Glass, bröd, till och med mina älskade nektariner håller inte samma tjusning längre. Att dricka öl i goda fans sällskap var rasande trevligt men jag kom på mig själv att sitta och föreställa mig hur det skulle vara att vara fettdriven igen och sitta med ett glas vatten istället. Alltså, det är ju gott. Jättegott! Jag är lika förtjust i att äta sött som alltid, men nu kan jag jämföra och se hur det känns i kroppen av olika sorters mat.
Jepp, vi kan nog konstatera att jag har hittat något som funkar för mig. Något som får mig att må bra. Det har bara gått några timmar än och jag är så sjukt nöjd med mig själv.
Hm, kan nog vara läge att påminna mig själv om att inte gå in i frälsar-mode. Alldeles för lätt hänt. Ser ni mig göra det kan ni väl slå mig i huvudet med något hårt, okej? Det här funkar för mig och jag är äckligt nöjd och vill berätta att jag är det, det betyder inte att alla måste prova det och bli omvända och whatnot. Vi är vuxna människor och kan bestämma själva vad vi stoppar i oss. Så.
Aningen udd 