Det börjar bli hög tid att leta fram öronmuffarna ur garderoben, det biter om öronen på morgnarna nu. Är ni som jag, blir jag kall om öronen så får jag ont i öronen? Riktigt ont. Inte behagligt alls.

Jag har heller inte känt mig manad att dricka te på ett tag men nu sitter jag här med den stora koppen. Kanelte och kaffegrädde. Den är tillräckligt stor för att ådra sig kommentarer vid kaffestationen, vilket känns som ett mått för tillräcklighet.

Jag har förresten sökt det där sabla jobbet nu, ansökan gick iväg igår kväll. Attans vad jag har suttit och svurit över CV och personligt brev den senaste tiden. Nå, det var ju det som var meningen om inte annat, att få uppdatera och pilla iordning. Att utsätta mig själv för processen, upp på hästen så att säga. Göra mig själv lite avtrubbad, så att saker och ting inte känns lika råa som de har gjort. Om jag sedan skulle bli erbjuden jobbet, tja. Jag vore perfekt för det, det står jag för, men… :)

Det är intressant det där. Jag ser inte mig själv som särskilt modig eller våghalsig. Men det har hänt vid ett flertal tillfällen att när jag identifierat något som skrämmer mig så försöker jag hitta ett sätt att utsätta mig för det, och ofta har det blivit jobbrelaterat. Scenskräck, och jag satsade länge på en skådespelarkarriär. Talfel, och nu jobbar jag med telefon som främsta arbetsredskap… Jag är kanske inte fullt så harig som jag tror att jag är.


Flattr this

Advertisements