Asch, jag är ju hopplös. Läsningen inför Kontrast (OMG bara tre veckor kvar!) går inte så bra. Alltså, det gick bra men den här veckan har jag lyckats sätta i klackarna och knappt läst något alls. I helgen som var läste jag först ut Foundation och sedan klämde jag mig igenom Pretty Monsters, men sedan gick jag på Blindsight och har kommit hela sex procent av den hittills. Bah.

Jag var definitivt underväldigad av Pretty Monsters. Tänker skylla det på att jag nog läste den helt fel, noveller bör inte pressläsas utan avnjutas en och en. Jag tyckte att ett par av novellerna var intressanta och gav en inte helt lämplig stämning för en helg ensam hemma, let me tell you. Men. Nä. Jag vet inte, jag tyckte de flesta historierna var platta och tradigt berättade. Hela det här greppet med att ha en vid något tillfälle synlig berättare men som det sen aldrig mer blir något av kändes oinspirerat.
Jag kommer få ge den en chans till om jag känner mig själv rätt, och kanske kommer det kännas mer rätt efter Kontrast. Vi får se.

Men nu då. Blindsight. Sex procent av en bok på fyra dagar är pinsamt lite även för mig. Jag hoppas att helgen ska bidra med lite lästid. Jag känner på mig att jag kommer gilla den bara jag kommer igång lite, men det är svårt att göra med tröttman hängande över en.

En annan bok som jag nog nu får ge upp om att hinna nosa på igen är The Blade Itself. Och det trots att somliga gör sitt bästa för att snärja sådana som mig. Seriöst, gå och läs diskussionen bakom den där länken, till och med jag tyckte det var gruvligt intressant. Jag tycker det är spännande hur man kan ha så väldigt olika upplevelse av en författare. Som alla förstås kommer ihåg gillade jag inte första mötet med Joe Abercrombies författarskap, inte alls. Men där ute finns bevisligen drösvis med människor som tycker att han är briljant. Jag skulle gärna se det där som de människorna har sett, kanske kommer jag känna mig än mer manad att försöka igen senare under hösten.

Herregud. Tre veckor kvar! Kvack.


Flattr this