De nya glasögonen har kommit. Jag trivs. De är precis som jag hoppats, men än känns de lite konstiga. Ovant med något annat på näsroten plötsligt, liksom. Men skönt att ha glajjor som dels är i ett format som jag gillar och som dels är i exakt rätt styrka. Jag blev mer och mer medveten om att ena ögat hade för svag styrka mot slutet. De nya behövdes inte ens justeras särskilt mycket när jag hämtade dem, de satt som de skulle utan större mankemang.

Jag är gräsänka till helgen och känner hur jag bara längtar och väntar… Som jag väntar! Inser att det där aningen uppdämda ensamtidsbehovet antagligen pockar på nu, ser sin chans. Det är märkligt, för egentligen räknas inte sambon. Alltså, jag menar att jag kan vara ensam hemma med honom och ändå känna att jag får ensamtid. Men det blir ju lite annorlunda när han är helt bortrest, det gör det förstås. Och jag har gått nu ett tag, ett par veckor eller så, och känt att det nog skulle vara skönt med lite pilla-naveln-tid. Bara stänga in sig, heeela långa helgen, och inte träffa någon eller prata med någon. Bara rå sig själv. Ladda om, kanske man säger? Japp, det ska jag nog göra. Känner lite att jag vill passa på när tillfälle bjuds förstås, men det är long overdue.

Så okej, några dagar till. Sedan helg.


Flattr this