Efter att ha haft det lite si och så med läsandet kändes Udda verklighet som en frisk fläkt. Inte nog med att den är något tunnare än de tegelstenar till fantasyböcker som jag har dragits till på sistone men ändå haft problem med att ta mig igenom, inte heller nog med att den är skriven på svenska och alltså borde gå snabbare för mig att läsa. Jag läser så sällan svenska böcker nuförti’n, de tilltalar mig så sällan. Faktum är att den gärna hade fått vara ett par hundra sidor längre för mig, så lätt tog den tag i mig och drog in mig i sin värld. En värld som är så nära, så nära och ändå helt väsenskild. Precis min smak av urban fantasy. Det här är en bok som jag önskar att jag hade kunnat skriva själv. Nu kunde jag inte det och är djupt tacksam att det finns de med talangen och förmåga att göra det hårda arbetet.

Huvudpersonen Udda är en sympatisk person att följa, det är lätt att tycka att man känner henne. Det Malmö hon bor i i början av boken har jag aldrig besökt, jag har bara tillbringat ett par timmar en gång i Malmö men är klart mer sugen på att besöka staden nu. Men det känns igen. Svensk stad, liksom. Inte Stockholm, men andra städer som jag bott i genom åren. Ormes har verkligen lyckats med att få det att kännas äkta, miljöerna är välbekanta utan att kännas diskbänks-svenska, vilket jag verkligen uppskattar.

Andra halvan av boken brände jag igenom på några timmar, något som absolut inte är likt mig och inte bara för att jag brukar läsa böcker som är betydligt tjockare. Berättartempot är helt igenom bra, det rasslar på efter de första trevande sidorna där Udda och hennes liv presenteras. Jag tycker mycket om sättet som det andra Malmö nystas upp på, som läsare ligger jag bara lite före Udda i hennes utforskande. Jag tycker mig kanske kunna känna att det är en första-bok, men eventuellt är det bara min ovana att läsa på svenska. Hur som helst var det något jag tänkte på i början men sedan inte hade tid att fundera över, jag ville veta hur det skulle gå för Udda. Jag fick för en stund ana hur det kan vara att inte vara en långsam-läsare vilket kändes väldigt sympatiskt.

Just nu känns nästa bok i serien, den nyutkomna Särskild, som en karamell som jag vill suga på ett litet tag innan jag ger mig i kast med den. Vem vet hur länge jag kommer få vänta sen på nästa bok av Nene Ormes?


Flattr this

Annonser