• About
  • Författarlista

Aningen udd

Aningen udd

Månadsarkiv: september 2012

Bok och Bibliotek

28 fredag Sep 2012

Posted by Hanna in Uncategorized

≈ 2 kommentarer

Nu är den igång, Bok och Bibliotek i Göteborg. Jag är inte där. Jösses så skönt att slippa. Okej, lite avis är jag på de som är där men… Nä. Det är inte för mig i år. Jag satsar på att vara hemma den här helgen och åker till Uppsala nästa helg med förhoppningsvis inte så mycket folkskyggnad i kroppen.

Jag har faktiskt varit där en gång. Länge sen. Femton år sen? Nåt sånt. Jag var med i en skrivargrupp som fick så sjukt mycket backning av kommunen, jag har aldrig sett något liknande vare sig före eller efter. Utöver att vi var en skrivargrupp så anordnade vi öppen scen-kvällar med hjälp av biblioteket, och fick som sagt åka till bokmässan och representera Eskilstuna kommun. Det var otroligt roligt men väldigt jobbigt. Jag minns väldigt lite nu, mest att det var väldigt ljust och väldigt varmt inne på mässan och jag var tvungen att sätta mig i ett hörn efter några timmar eftersom jag höll på att svimma.

Ni förstår varför jag inte är sådär jätteivrig att åka tillbaka trots allt?

Nå. Kanske nästa år. Eller något annat år. Det skulle vara roligt att åka dit och gå på events och skaka tass med folk. Sånt gjorde jag inte så mycket av förra gången, för ett halvt liv sen.

Hm. Jag kan sakna den där skrivargruppen. Har inte tänkt på den på länge, men det skulle vara roligt att vara en del av något liknande igen. Ett skrivarsammanhang att delta i, det saknar jag. Det måste ju finnas mängder med sådana överallt, så många som drar omkring på författardrömmar borde de drälla ett par stycken i varje gathörn i Stockholm minst.

Hm.


Flattr this

Annons

Om att lyssna efter vad man menar

27 torsdag Sep 2012

Posted by Hanna in Uncategorized

≈ 1 kommentar

Det här med passiv-aggressivt beteende har jag haft anledning att fundera lite över på sistone. Det är tack och lov inte så många i min närhet som hänfaller åt det, men de som gör det har en tendens att, ska vi säga, märkas. Jag har klurat en del på både dem och deras beteende. Vet inte om jag har kommit fram till särskilt mycket, så när jag säger klurat så menar jag irriterat mig på, men jag vill ventilera lite.

Låt mig vara fullständigt övertydlig: Jag hatar passivt aggressivt beteende.

I de fall jag tänker på nu är det ofta tjejer som verkar fiska efter bekräftelse. Snarare mer aggressivt än passivt. Bekräftelse på att de duger, att de är tillräckligt snygga, tillräckligt smarta, tillräckligt unga. Och det kan man ju behöva, herregud vem gör inte det? Jag vill absolut få veta att jag duger, helst så ofta som möjligt.

Men sättet de gör det på. Och att det liksom aldrig verkar vara nog. Det känns bara oärligt och otrevligt och girigt och fruktansvärt, fruktansvärt barnsligt.

Till exempel, om någon som är flera år yngre än jag klagar för mig på att hen är så gammal, att vederbörandes liv ju i princip är över. Tja, jag kan ju inte låta bli att tycka att det är lite smått okänsligt sagt, sådär i allmänhet. Inte för att jag går omkring med så mycket åldersnoja, men vad är det tänkt att jag ska svara egentligen? Japp, ditt liv är slut. Se bara på mig?

Eller en tjej som väger tjugofem kilo mindre än jag, som gnäller över att hon är så fet och över hur äcklig hon är. Um, jomentackdå?

Självklart gör jag vad jag kan om det är en vän som behöver stöd. Men. Den här fullständiga nonchalansen, att man är så insyltad i sitt eget navelludd att man inte reflekterar alls över vad man säger eller hur det kommer att låta för omgivningen.
Och sen då, säg att jag sväljer förtreten (eller för den delen påpekar att jag tar illa vid mig) och försäkrar att hen är jättesnygg och intelligent eller vad det nu kan vara. Tro för all del inte att det spelar någon roll. Ge det några dagar så är det samma visa igen. Och igen. Och igen.

Jag menar inte att man måste bli omvänd och få supersjälvförtroende på en kvart. Men kom igen. Se åtminstone att det är ett passivt aggressivt beteende. Se att det ligger hos en själv och inte hos omgivningen. Försök åtminstone att kommunicera ärligt och öppet.

Och någonstans här brukar jag stanna upp och se mig ängsligt över axeln. Är jag likadan? Är det för att jag själv är ett sånt passivt aggressivt monster som jag har så svårt för när andra är det? Om jag är det så hoppas jag verkligen att någon tar mig i örat och säger till på skarpen. Jag hoppas att jag omger mig med människor som klarar av att göra det.

Jag försöker vara ärlig. Jag vill vara rak.

Well. Jag är långt ifrån så bra på det som jag ibland kan inbilla mig, se bara på den nyligen havererade vänskapen med just en sådan här person. Jag klöddade till det, men varje försök att beskriva händelserna landar i att hon gjorde minsann si och hon gjorde faktiskt så. Jag vet att vi båda gjorde saker fel, men det har gått så mycket prestige i det att jag inte tror att vi kan mötas. Jag vet inte ens hur jag skulle börja lappa, och jag skäms över tanken att jag inte orkar och inte vill. Skäms också över övertygelsen att jag i så fall skulle få dra största lasset.

Så jag sitter kvar på min höga häst. Antar att det är det det är. Jobbar vidare med de som jag upplever är villiga att jobba med mig. Kommunikation är fan svårt. Att ramla ner i passivt aggressivt beteende är säkert hur lätt som helst när känslorna är lite illa tilltygade. Det betyder inte att det är rätt, och det betyder inte att det är ett bra sätt att kommunicera.


Flattr this

Lite Kontrast och lite jobb

26 onsdag Sep 2012

Posted by Hanna in Uncategorized

≈ Lämna en kommentar

Om bara en dryg vecka är det äntligen dags för Kontrast. Meep! En dryg vecka! Hur gick det här till?

Jag ser att programfliken på hemsidan har fyllts på sen jag var där sist med generella tider för kongressen och ett axplock av de programpunkter som väntar. Ujujuj, hur mycket intressant som helst, det här kommer sannerligen bli fantastiskt bra och kul. Squee!

Redan innan det officiella klockslaget blir det tydligen bokbloggarmingel också. Jag vet inte om jag skulle kunna klassas som bokbloggare, men det händer ju att jag skriver om böcker här så… Asch, om jag hinner (och det har jag faktiskt planerat att göra) så tänker jag absolut var där. Vem vet, jag kanske till och med kommer våga prata med folk! Om inte annat är det säkert ett bra ställe att börja reka lokalerna och känna av stämningen. Och kanske rentav dricka något gott. Ses vi där?

Det Perfekta Jobbet har hört av sig, förresten. Det som jag sökte i söndags. Näh, de vill inte ha mig. Snabbt jobbat i och för sig, det ska de ha en eloge för. Det är inte alltid man blir så snabbt informerad om att man blivit avpolletterad. Men det svider förstås. Hur kan de veta att jag inte är PERFEKT för dem, jag vet det ju. Bläh. Jag som hade föreställt mig precis hur det skulle vara, hur det skulle se ut, hur jag skulle shoppa mig en helt ny garderob för att passa mitt nya jobb, hur jag skulle vara och hur bra allt skulle bli.

Nåja, bara att tugga i sig och gå vidare. Jag har ju ett jobb som jag trivs med väldigt bra och jag vill ju egentligen inte härifrån. Inte just nu iallafall.

Råkade förresten få höra att jag har ”en röst som sammet” häromdagen av en kund. Inte illa med tanke på att jag sitter i telefon i stort sett hela dagarna och bara har min röst att arbeta med. Jag talade om det för min chef. Om ingen annan slår på ens trumma så får man göra det själv. Så det så.


Flattr this

Restaurang Shvejts får tumme upp

25 tisdag Sep 2012

Posted by Hanna in Uncategorized

≈ Lämna en kommentar

Jag hade anledning att gå på restaurang i lördags. Ja såklart, inte bara utan jag hade väldigt gott sällskap. Ett sånt där sällskap som man liksom inte ens behöver oroa sig över, man vet att det kommer bli trevligt.

Vi var på ett för oss nytt ställe, och sånt kan ju alltid vara lite vanskligt. Är stället så bra som recensionerna säger? Är det så bra som det verkar? Är maten okej, är servicen okej? I det här fallet var det det, så jag vill dela med mig. Restaurangen i fråga heter alltså Shvejts, ja ni kan ju gissa vad det är för stuk på maten…

Den trevliga upplevelsen började redan innan besöket, en bokningsförfrågan via mail besvarades inom bara några minuter och på ett väldigt positivt och trevligt vis. Okej okej, lite tur med timingen ska man ju ha också.

Vi blev väldigt väl omhändertagna när det väl var dags för själva besöket. Avslappnad men inte slapp service, som passade väldigt bra för det lilla mysiga restaurangen. Nej men verkligen, när man tänkte ut begreppet ”liten, mysig restaurang” så måste det ha varit Shvejts man tänkte på.

De flesta i sällskapet satsade på fondue. Där fanns har några olika varianter på temat. Jag har knappt kommit i kontakt med fenomenet men tror banne mig att jag gillar det. Jag åt ostfondue till varmrätt, några av de andra åt ostfondue till förrätt, köttfondue till varmrätt och chokladfondue till efterrätt. Jag är en mespropp när det kommer till fondue-ätande kan vi konstatera men attans vad god ostfondue det var.

Enda hickan under kvällen som jag noterade var en miss i kommunikationen, så en rätt till en person blev inte som det var tänkt. Så snart misstaget uppdagades gjorde personalen vad de kunde för att rätta till det och den drabbade bjöds dessutom sedan på dessert. Jag tror att han blev nöjd i slutänden. Alla kan göra fel, det är hur man hanterar situationen när det blir fel som det hänger på.

Allt var gott, servicen var god, sällskapet oslagbart. Däremot gjorde den allt mer fullsatta lilla lokalen med alla levande ljus och rykande fondue-grytor att det blev varmare och varmare ju längre kvällen gick. När vi kände oss färdigätna snubblade vi ut på gatan och sällan har väl höstkyla varit så välkommen. Vi vacklade hem, mycket väl belåtna.
Jag kan varmt rekommendera stället, inte bara för deras fondue utan även toblerone-moussen som jag i ett svagt ögonblick råkade beställa till efterrätt. Om, nom, nom…


Flattr this

Och huvudet känns så tungt

24 måndag Sep 2012

Posted by Hanna in Uncategorized

≈ Lämna en kommentar

Det börjar bli hög tid att leta fram öronmuffarna ur garderoben, det biter om öronen på morgnarna nu. Är ni som jag, blir jag kall om öronen så får jag ont i öronen? Riktigt ont. Inte behagligt alls.

Jag har heller inte känt mig manad att dricka te på ett tag men nu sitter jag här med den stora koppen. Kanelte och kaffegrädde. Den är tillräckligt stor för att ådra sig kommentarer vid kaffestationen, vilket känns som ett mått för tillräcklighet.

Jag har förresten sökt det där sabla jobbet nu, ansökan gick iväg igår kväll. Attans vad jag har suttit och svurit över CV och personligt brev den senaste tiden. Nå, det var ju det som var meningen om inte annat, att få uppdatera och pilla iordning. Att utsätta mig själv för processen, upp på hästen så att säga. Göra mig själv lite avtrubbad, så att saker och ting inte känns lika råa som de har gjort. Om jag sedan skulle bli erbjuden jobbet, tja. Jag vore perfekt för det, det står jag för, men… :)

Det är intressant det där. Jag ser inte mig själv som särskilt modig eller våghalsig. Men det har hänt vid ett flertal tillfällen att när jag identifierat något som skrämmer mig så försöker jag hitta ett sätt att utsätta mig för det, och ofta har det blivit jobbrelaterat. Scenskräck, och jag satsade länge på en skådespelarkarriär. Talfel, och nu jobbar jag med telefon som främsta arbetsredskap… Jag är kanske inte fullt så harig som jag tror att jag är.


Flattr this

Lite mer Amanda Palmer, men mest TV

21 fredag Sep 2012

Posted by Hanna in Uncategorized

≈ 1 kommentar

Hah, mitt backer-paket med Theatre is evil kom igår. Skönt då behöver jag inte oroa mig för det mer. You guys, ni borde vara avundsjuka. SÅ SNYGG. Seriöst, bästa tjugofem dollar jag nånsin spenderat tror jag. Jeflar, så snygg. Jag var tvungen att instagramma det på något vis, inte den vackraste bild jag någonsin tagit, men hey.

Och! För att byta till ett helt annat ämne! Med utropstecken! Så börjar det dra ihop sig till säsongspremiärer nu. Jag är väldigt tacksam för appen TVJunkie som håller koll på vad som går och när det går och hur många avsnitt jag hunnit missa… Tog en kik nu och insåg att över de närmsta två veckorna så börjar tolv serier som jag följer eller har tänkt följa. Ehehe, oops?

I år försökte jag vara selektiv med nya serier men har valt ut fyra stycken som jag tänker kika närmare på och se om de kan vara något att ha.

Den första, Revolution, har redan sänt första avsnittet och vad jag förstår har mottagandet varit sådär. Jag har inte hunnit titta själv men hallå. Med Eric Kripke bakom spakarna kan det väl inte vara så illa? Väl? Jag har alltid fascinerats av efter katastrofen och det här verkar vara en lite ny vinkel.

Last Resort läste jag så sent som igår om på io9 och kan inte släppa att den låter huuur cool som helst. Måste se. Känner dock att här är risken för besvikelse lite större, mest på grund av de höga förväntningarna.

666 Park Avenue är nog den serie av de fyra som jag har minst förväntningar på å andra sidan. Återstår att se exakt vad de gör av det förstås, men den här känns svagast. Jag är tillräckligt nyfiken dock för att åtminstone ge den ett par avsnitt. Hey, Terry O’Quinn.

Den sista är Arrow som har premiär om tre veckor eller så. Jag har ingen relation alls till tecknade serie-figuren Green Arrow som den tydligen baseras på, men de verkar som att man vill nå en ny publik och inte siktar så hårt på att vara basmaterialet trogen. Det lär ju kunna vara en bra grej, kan jag tycka. Intressant hur som med en DC-figur mitt i alltihopa, det har varit väldigt mycket Marvel på sistone.

Så. Ptja. Jag har ju att göra här framöver, skulle man kunna säga. Har någon siktet inställt på någon annan serie i höst som de vill tipsa om?


Flattr this

Femhundra dagar av ord

20 torsdag Sep 2012

Posted by Hanna in Uncategorized

≈ Lämna en kommentar

Förresten, jag tror jag har glömt att nämna en sak. Eller, har jag? Jag minns inte om jag har glömt. Whatever.

Ni vet 750words? Den moderna varianten av morning pages som jag hoppade på härförleden och liksom fastnade med. Som jag ägnade en liten stund av varje dag på, varje dag. Joo, jag passerade milstolpen femhundra dagar i sträck för några veckor sedan.

Okej, jag erkänner att jag har fuskat vid ett par tillfällen, utnyttjat det faktum att man kan välja sin tidszon helt fritt för att komma runt när jag haft det svårt med internetåtkomsten tillfälligtvis. Men ändå, sjuhundrafemtio ord under femhundra dagar. Utan undantag.

Jag börjde ju det hela som ett sätt att få fart på det skönlitterära skrivandet, och det kan vi väl bara konstatera att det har inte funkat. Jag skriver lika lite nu som när jag började. Vad det däremot har gjort är att ge mig ett utlopp för saker och ting. Jag skriver av mig. Tanken är ju att det ska vara stream of consiousness-igt och det försöker jag åstadkomma även om det ibland är sjukt svårt. Jag kan bearbeta saker genom att skriva ner dem, jag kan komma på saker genom att plötsligt få en annan vinkel när det är nedskrivet. Det är en stor hjälp stundtals. Andra stunder är det en stor black om foten, att avsätta tid att skriva varje dag om det så bara är en kvart eller en halvtimme känns somliga dagar som helt omöjligt. Men jag har gjort det och jag fortsätter att göra det.

Att det ens blev femhundra dagar i obruten är förresten mest Js fel. Om jag inte hade hade honom och hans dagliga påminnelse om att skriva hade jag med all säkerhet missat både en och flera dagar under den här tiden. Att han ens tog på sig att hjälpa mig, och det utan en enda åsikt från min sida, är ett litet bevis bland många mycket större för vilken enastående pojkvän han är.


Flattr this

Gått

19 onsdag Sep 2012

Posted by Hanna in Uncategorized

≈ Lämna en kommentar

Mja, det var kanske en liten miss i planeringen att först gå i höga klackar till jobbet igår och sen komma hem och trä på sig promenerarskorna och gå ut och traska en timme till. När jag kom hem på kvällen så var jag ordentligt mör i fötterna och det har inte gått över till idag. Aj.

Men det var skönt att komma ut. Enligt RunKeeper så var det över två veckor sen sist, det har inte blivit så mycket traskat på sistone. Det var en skön kväll, lite sval efter regnet tidigare på dagen men med en helt fantastisk solnedgång till slut. Väldigt stämningsfullt och fint. Jag är riktigt nöjd med rundan som jag har hittat, för övrigt.

Jag lyssnar på A storm of swords och nu igår kom jag till en viss scen… Ett visst bröllop, som inte går riktigt som brudgummen eller någon annan i hans följe hade tänkt sig. Ajaj, jag hade glömt hur det kan slita i hjärtat. Sabla Martin. Lite tur att det inte var så många andra ute igår, jag vet inte alls hur jag såg ut men kan tänka mig att jag levde mig in en hel del där.

Förresten, följer ni VlogBrothers? Jamen såklart att ni gör. Jag tittade på deras videor under deras första år men sedan upplevde jag att hela hypen och alltihopet med Nerdfighteria och hela communityt blev så stort och tog alldeles för mycket tid i anspråk om jag skulle hänga med överallt. Nu har jag börjat återupptäcka YouTube(!) och ramlade lämpligt nog över Johns nyaste video. Lite svårt är det att hänga med för sablar vad snabbt han pratar (snabbare än jag?) men han har några jäkligt bra poänger.
Nu blev jag väldigt sugen på att gå tillbaka och se allt vad jag har missat, ett par års videor…

Tänka sig att det fortfarande i sommar. Man tänker ju sig att så svalt som det är nu, kallt om mornarna och så, så skulle det vara höst vid det här laget. Men icke, det har varit nån eller ett par dagar med hösttemperaturer hittills men det är fortfarande sommar i Stockholmsområdet. Får se hur länge den varar bara, borde väl bli kallare nu tror jag?


Flattr this

Är det dags att hoppa igen?

18 tisdag Sep 2012

Posted by Hanna in Uncategorized

≈ 3 kommentarer

Ni vet när man ramlar över en jobbannons och bara tänker men shit det där är ju perfekt för mig. Det hinner inte gå många sekunder innan man har tänkt sig in hur det skulle vara, nytt jobb och ny arbetsplats, nya arbetskamrater… Lite coolare, lite bättre. Det behöver inte ens vara så att man vantrivs där man är, det bara… Det skulle passa perfekt.

Men, och det här är kanske bara jag. Men jag börjar genast tänka på hur det blev. Då för ett år sen, när jag bytte jobb. Och jag trodde att det skulle bli sådär perfekt. Jag trodde att jag skulle få uträtta små underverk och att jag skulle få jobba omgiven av människor som var lite mer som jag. Men så blev det inte. Jag har väl aldrig känt mig så ensam, så övergiven och så hackad på som jag gjorde där och då. Och plötsligt så genomsyrar istället den känslan hela tanken med nytt jobb. Och jag tänker att det vore nog bra att söka ändå, om så bara för att ha en anledning att pilla iordning CVt och få erfarenheten av att ha sökt.
Men tänk om de sen vill ha mig… Och magen knyter sig och jag är nära att kräkas.

Det är ett år sedan jag bytte jobb, åtta månader sedan jag bytte tillbaka. Jag sa till mig själv vid årsskiftet att jag ville ha lugn och ro det här året, och kanske var det bra. Jag är alldeles uppenbart forfarande lite skärrad av mina upplevelser, kanske borde jag inte ens tänka på att kasta mig ut från det trygga jag har än.
Det handlar inte ens om att tro på sig själv. Jag tror på mig, jag vet att jag är sjukt duktig på det jag gör. Jag vet att jag skulle passa. Jag vet bara inte om de som finns där skulle passa.

Fast… Nog skulle det vara ett coolt ställe att jobba på, och jag skulle ju alldeles säkert kunna göra Riktigt Bra Saker på den utlysta positionen, och inte kan väl alla överallt vara sådär jävliga…


Flattr this

En rubrik här om Amanda Palmer

17 måndag Sep 2012

Posted by Hanna in Uncategorized

≈ Lämna en kommentar

Jag försöker lyssna på Amanda Palmers nya, i väntan på att den ska dyka upp i brevlådan. Den fysiska varianten, alltså, den väntar jag fortfarande på trots att den ska ha skickats för nästan tre veckor sen. Hm, kanske börjar bli dags att kika närmare på det där.
Nå, men jag lyssnar på skivan medan jag väntar på skivan. Förstås. För att det här är framtiden, och det tar inte tre veckor för en länk att mailas till min epost och det tar inte tre veckor för mig att ladda ner albumet.

Jag har lite problem med att lyssna på Amanda Palmers musik. Det tar lite tid för mig att faktiskt tycka att den är… bra. Visst, somliga låtar är fantastiska och bara sätter sig. Som till exempel Want it back som är helt brijant, och jag skulle kunna sitta och glo på den där videon hur många gånger som helst. Maj gådd.

Men de allra flesta spåren på nya plattan har jag svårt att ta till mig. Jag lyssnar en gång och tycker mest att det är skramligt och jobbigt. Jag lyssnar en gång till och tycker att det är minst lika skramligt. En gång till, tar fram texten och försöker förstå den. Sover på saken, jobbar en vecka, kommer tillbaka och lyssnar igen och nu börjar vi kunna snacka…

Jag är inte van vid musik. Jag är inte van vid musik som inte är your average radioskval (och ingen kan anklaga mig för att lyssna på radioskval nuförtin). Samtidigt skulle jag inte kalla Amanda Palmer otillgänglig, inte i någon aspekt alls faktiskt.

Jag backade hennes kickstarter-kampanj i våras för att jag abslout måste vara med och stödja hennes syn på hur musik och karriär kan göras. Musiken och hela paketet som kom med det är inte så viktigt för mig, men jag finner att den kryper under huden på mig ju mer jag lyssnar. Ju mer tid jag lägger på den desto mer belönar den mig.

Märkligt hur det funkar, det där.


Flattr this

← Äldre inlägg

Inga Instagram-bilder hittades.

september 2012
M T O T F L S
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
24252627282930
« Aug   Okt »

Goodreads


Flattr this

site stats

Blogroll

  • Anna bloggar
  • Anna Troberg
  • Basic
  • Deepedition
  • Drama Online
  • Enligt min humla
  • Franklin
  • Hedgehog in a storm
  • Ilsefin
  • Jan Lindgren
  • Joe Mallozzi
  • Mia is a geek
  • Neil Gaiman
  • Not A Blog
  • Opassande
  • peacelovescience
  • Phobicgamer
  • Teatermamman
  • The Polyamorous Misanthrope
  • Tommy K Johansson
  • Webhackande
  • Wil Wheaton

Podcasts

  • Clarkesworld Magazine Podcast
  • Cory Doctorow's craphound.com
  • Escape Pod
  • Gateworld Podcast
  • I should be writing
  • Podcastle
  • SF Squeecast
  • Sword and Laser
  • The Doctor Who Podcast
  • The Drabblecast
  • Writing Excuses

Blogg på WordPress.com.

Integritet och cookies: Den här webbplatsen använder cookies. Genom att fortsätta använda den här webbplatsen godkänner du deras användning.
Om du vill veta mer, inklusive hur du kontrollerar cookies, se: Cookie-policy
  • Följ Följer
    • Aningen udd
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • Aningen udd
    • Anpassa
    • Följ Följer
    • Registrera
    • Logga in
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa webbplats i Inläggsvyn
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält
 

Laddar in kommentarer …