Jag är väl lite ansträngande i min syn på allt det här regnandet. Jag älskar’t! Det är stämningsfullt, det låter vackert, det gör att hela världen luktar gott, det passar precis i min lite höstliga sinnesstämning. Det passar extra bra när man sitter hemma i soffan med en god bok förstås, även om det är lite för varmt än att koka en kopp te och dra en filt över sig.

Även att vara ute och gå i regnet är mysigt. Om det verkligen drar på så blir man visserligen blöt men det är sällan värre än att det torkar så snart man kommer in igen, och för det mesta är det den lätta sommarvarianten av regn som man knappt blir lite fuktig av. Regn i kläderna, regn i håret, regn i ansiktet, svala små droppar.

Men okej, bäst är regn när man får sitta inomhus och lyssna och titta ut på det. När man öppnar sovrumsfönstret på glänt om kvällen och ett tyst regnsus fyller rummet, det går bra att somna till. Eller när det smattrar mot fönsterblecket, då kan jag nästan önska att jag satt i en husvagn eller i ett tält så att det hördes ännu lite bättre. Det där är en barndomsgrej, minnen av hur vi reste runt med husvagnen, hur jag och lillasyster tältade ute på gräsmattan om somrarna.

Så. Regn. Jag älskar’t. Har liten förståelse för de som inte tycker som jag. Vilket inte är detsamma som att jag inte greppar att de tycker annorlunda, jag bara förstår inte varför man skulle välja att inte tycka om att det regnar.

Annons