Jag läser ett fåtal LCHF-bloggar. Lite för inspiration, nya recept och nya infallsvinklar. En av dem är Johannas LCHF. Hon har inte haft det lätt på sistone med återfall i ett gammalt skadligt ätbeteende och det har varit väldigt intressant att få en inblick i hur det kan se ut. Jag har själv balanserat på kanten till att trilla ner i ätstörningsträsket ett par gånger men har klarat mig. Än så länge iallafall.
Johanna skriver om hur tankarna på mat helt tar över, hur hon inte längre äter för att bli mätt utan äter just för att äta. Och hur svårt det är att sluta, att stänga av, att säga åt sig själv att nu räcker det.
Jag håller en tumme för att hon ska hitta tillbaka till sitt sunda sinnestillstånd och klurar lite på min egen relation till mat.
För det jag gillar allra bäst med att äta LCHF är att jag inte behöver fundera så mycket. Just nu äter jag två eller tre mål mat om dagen lite beroende på, och har nog aldrig lagt så lite tid på att fundera på den eviga frågan vad ska det bli till middag. Vilket inte nödvändigtvis betyder att jag äter snävt (även om jag nog gör det, jag jobbar lite på det) men jag har ett par saker att ta hänsyn till. Om jag är förtjänt av efterrätt är inte en av dem. Chips, eller godis, eller kakor, eller bakelser, jag behöver inte ta ställning till om de ska ner i korgen när jag handlar eller inte. Svaret är nej. Jag har inget behov av bekräftelse i form av efterrätt.
Jag är sällan hungrig, tröttman-efter-lunch är helt borta, jag känner mig fri att tänka på annat än var nästa sockerrush ska komma ifrån och när jag kommer att ha gjort mig förtjänt av den.
Jag förtjänar att inte äta socker. Jag förtjänar att inte må som jag ibland gör efter att ha satt i mig en lite för stor bakelse eller några nävar chips för mycket.
Så, färre tankar på mat gör att jag känner mig sundare och i slutänden känns det som att jag är längre bort från den där avgrundskanten som leder till ätstörningar. Jag kan fortfarande se den, men den är inte så nära att jag kan kika ner i den.
Johanna, jag håller en tumme för dig.
Aningen udd 