Pride har dragit igång. Jag önskar varje år att jag hade tänkt på Pride-veckan när jag önskade mig semester då långt borta i mars. Jag har gått i paraden ett par år men aldrig varit inne i själva Pride Park. Känner på mig att det nog skulle vara kul. Men nej, nu jobbar jag och har en del andra åtaganden den här veckan så jag får följa det hele på avstånd. Som vanligt.
Har ni läst artikeln på DN, om Robin som när han kom ut som kille för klassen fick applåder och kramar? Jag blev varm i kroppen när jag läste det. Folk kan vara så satans hjärtlösa, särskilt i flock, det gör mig lycklig att få veta att de inte alltid behöver vara det.

Tänker såklart på mig själv, där i den åldern. Okej, lite yngre då, i högstadiet. Om jag hade ställt mig upp inför min grundskoleklass och kommit ut som kille, hur hade mitt mottagande blivit? Om jag hade kommit ut som homo? Jag får tänka länge innan jag måste erkänna att det nog hade blivit ungefär som Robins. De kunde vara stöttande när det gällde sådana saker, stora och omvälvande saker. Mindre saker var det värre med, som det där att jag var en geek. Det visste jag ju inte då förstås, jag hade ingen aning om att begreppet ens fanns. (Fan att jag inte hade tillgång till internet då…) Men det här att jag hade andra intressen än mina klasskompisar var oerhört svårt för andra att acceptera. Att jag var konstig på ett annat sätt var liksom helt okej att reta mig för, få mig att känna mig ännu mer utanför.
Även om jag hade kunnat identifiera mig själv som geek när jag var fjorton så hade jag kanske inte ställt mig upp inför klassen och talat om det. Nej, mottagandet hade knappast blivit gott. Att vara trans eller homo eller bi eller queer, det är en annan sak. Något som man vet att man måste acceptera, någon som man inte får behandla illa på grund av just läggningen. Åtminstone i det där ögonblicket, komma-ut-ögonblicket. Hur det ser ut en vecka senare är svårare att säga.
Åtminstone var det så i min klass, där i början på nittiotalet. Åtminstone är det så jag minns det, så jag tolkar det jag minns av de människor jag hade omkring mig då.

Men äsch, att komma ut som geek är väl ingenting att komma ut för. Det är väl inte ens något att vara stolt över. Det är ju inte en läggning, som hbtq, eller något vars rättigheter man behöver slåss för.

Nej, kanske inte.

Eller så är det det.


Flattr this