• About
  • Författarlista

Aningen udd

Aningen udd

Månadsarkiv: augusti 2012

Tema och HBO

31 fredag Aug 2012

Posted by Hanna in Uncategorized

≈ Lämna en kommentar

Så, då har jag bytt tema. Äntligen. Skoja då inte vilket pyssel jag har haft med det här. Ja, inte själva bytet då, det är så enkelt som allra helst, stort plus till wp.com för det. Men för att klura ut vilket jag skulle välja och alla små detaljer som plötsligt är lite lite annorlunda mot vad jag är van vid. Håhåjaja.

Jag gillar’t iallafall. Vad tycks?

Nå, har ni följt Pond Life den här veckan nu då, inför Doctor Who-premiären på lördag? Det släpps ett litet avsnitt per dag, bara kring en minut långt och idag vid lunchtid kommer det sista. Jag är personligen lite besviken, hade hoppats på någonting lite matigare men man borde väl inte räkna med att de ska undanhålla något från själva TV-serien. Hur som helst, de som har sett premiäravsnittet är mycket nöjda så mina förväntningar på Moffat och co är i vanlig ordning höga.

I andra TV-relaterade nyheter så verkar HBO vara på bra väg att lansera sig på riktigt i Norden och Sverige nu. De pratar om att deras avsnitt kommer vara tillgängliga direkt efter att de sänts i USA, om att man kommer kunna titta på vilken plattform man vill, och att priset kommer ligga på mindre än tio euro per månad. Nu börjar vi snacka om en tjänst som jag skulle vara intresserad av. Visserligen följer jag bara två serier från HBO och jag vet inte hur det skulle funka om jag faktiskt inte vill ha fler. Just nu sänds dessutom ingen av dem. Det återstår att se när de lanserar sig på riktigt. Men bara detta att de verkar sikta på en vettig tjänst är ju ett stort kliv framåt. Tragiskt bara att det kommer nu och inte för, säg, tio år sedan. Hur många presumtiva kunder har inte lärt sig andra vägar att få se det man är intresserad av under den här tiden och kommer få svårt att lära om?

Nåja, jag borde kanske inte gnälla utan bara vara glad att någon gör en ansträngning att tänka rätt. Dessutom är det ju fredag. Hurra!


Flattr this

Annons

Lite på ytan

30 torsdag Aug 2012

Posted by Hanna in Uncategorized

≈ Lämna en kommentar

Den här veckan blir något av en kroppspyssel-vecka. I måndags hade jag tid för mina naglar och sportar nu en ny Shellac-färg. Asfaltsgrå Igår var jag och fick en välbehövlig massage. Välbehövlig för att aj.  Och imorgon ska jag och göra något som jag aldrig har gjort förr: fixa ögonbryn och fransar.

Det är liksom inte min grej. Mina ögonbryn sitter där de sitter, jag har sällan någon åsikt om form eller färg. Det kan leda till problem när de ska sminkas, jag vet aldrig om det behövs eller om jag tar i för mycket eller för lite. Hur ska ögonbryn se ut, liksom? Jag har vänner som sjunger salongernas lov, eller åtminstone specifika salongers eller personers lov. Att gå och få bryn och fransar fixade är i deras ögon inte en lyx utan en nödvändighet. Allra minst måste man göra det själv, men det måste göras. Tydligen.

Well, jag känner att jag vill testa och att själv ge mig på mitt eget ansikte känns inte som att det kan gå väl. En gång kan jag väl testa och se hur det blir.

Återstår att se om jag kommer känna igen mig själv i spegeln efteråt. Vad tror ni, kommer jag bli nöjd eller missnöjd?

På hårbottenfronten har jag förresten fått det hittills mest oväntade tipset. Någons pojkväns syster hade precis samma problem som jag med klåda i hårbotten, och ingenting hjälpte och ingen visste vad det kom sig av. Hennes problem försvann när hon började dricka Actimel varje morgon. Um, yeah. Jag har väldigt lite att förlora på att prova känner jag…


Flattr this

Vanliga och ovanliga bokformat

29 onsdag Aug 2012

Posted by Hanna in Uncategorized

≈ 2 kommentarer

Jag vet fortfarande inte riktigt hur jag ska förhålla mig till böcker, alltså pappersvarianten kontra eböcker. Vilket är bäst, vilket borde jag satsa mer på?

Borde jag följa med tiden och sluta köpa döda träd, eller är eboken en fluga som jag borde gardera mig mot när den försvinner igen?

Med en bra läsplatta (vilket jag ju äger en) så är läsning en helt igenom behaglig upplevelse som på intet sätt överskuggas av pappersboksvarianten. Visst, jag älskar som så många andra doften av böcker och är löjligt stolt över de böcker jag har längs väggarna hemma. Men…

Jag finner att när jag köper nya böcker så går jag av gammal vana, om inte av något annat, till något av mina invanda vattenhål, SF-bokhandeln eller Amazon och köper pappersböcker. Oftast. Det har blivit lite blandat det senaste halvåret men pappersböckerna väger över. Jag har haft svårt att komma förbi känslan av att eböcker inte är riktiga böcker, att jag inte borde lägga pengar på något så flyktigt som eböcker. Om det inte är för något speciellt syfte, som Storybundle. Där gick det av någon anledning bra.

Samtidigt så gillar jag konceptet eböcker och vill stödja fenomenet. Jag hoppas förstås på att det ska kommas till rätta med en del barnsjukdomar, som DRM och det här löjliga format-kriget mellan olika återförsäljare. Och det är väl för bövelen självklart att man måste kunna få låna ut sina eböcker till andra. Och jag vill mer än något annat ha en open source-platta. Som pryl att läsa på är Kindlen fantastisk, men där finns ju en del problem, milt sagt, med att låsa sig vid ett företag.
Jag har klurat en hel del på det där, hur jag borde bete mig för bästa möjliga utfall i framtiden.

Det var inte förrän Mia* nämnde sin egen upplevelse av Kindlen, om hur sjukt smidigt det är och hur hon verkar vara på väg att gå över till att köpa nästan uteslutande e-böcker som något av en pollett lossnade och trillade ner för mig.

För när hon berättar för mig hur lätt och enkelt det är, då blir jag mer triggad att använda min Kindle. Jag som iallafall har haft min pryl ett halvår längre än hon får mer förståelse för hur det funkar. På något märkligt vis. Klart att jag visste att det bara är att med några enkla knapptryck köpa nästa bok direkt från soffan om andan faller på, men det blev så mycket tydligare när någon annan påpekade det för mig. Vi har pratat lite om det där öga mot öga också.

Det handlar, för mig, om vana. Vanan av att ett helt liv ha jagat pappersböcker. Det är så enkelt. Aversionen mot att välja en ebok kommer sig bara av ovana. Jag börjar bli gammal, med andra ord. Och säkert blir jag lite grupptryckad också. Ibland behövs det att någon annan talar om vad man gillar för att man ska förstå att man gör det. Men som sagt, ovana.

Med den insikten blev det plötsligt mycket lättare att komma runt min motvilja. Jag är bara gammal och ovan. Klart att jag ska göra en ansträngning för att lära om! Det kan väl inte vara så svårt, nu när jag vet vad det handlar om. Jag tycker ju trots allt om att leva i framtiden.


Flattr this

Om man inte har något autografbart

28 tisdag Aug 2012

Posted by Hanna in Uncategorized

≈ 4 kommentarer

Alltså. Nån gång skulle det ju vara trevligt att träffa en författare och inte känna att jag gjort bort mig. Än har den dagen inte inträffat.

Jag hade tid för mina naglar igår kväll, och det föll sig så att när jag var klar hos Jane så hade författarsamtalet mellan Sara Bergmark Elfgren och Nene Ormes precis dragit igång borta på PUNKTMedis. Jag gick dit.

Så sent som i söndags bröt jag läsartorkan som jag traskat runt i de senaste veckorna, och jag gjorde det med just Nenes Udda Verklighet, så det kändes väldigt passande att gå och lyssna på henne bli intervjuad. Mycket intressant och givande var det. Efteråt fanns också lite utrymme för att komma fram och byta några ord med de båda.

Jag hade visserligen med mig Udda Verklighet i handväskan men den är ju bara i e-boksformat på Kindlen. Hm. Hur lösa det här nu då? Jag var hur som helst inte säker på att det var läge att be om en autograf.

Well, jag är inte så mycket för autografer och sånt ändå. Att ha en skribblad kråka kan aldrig slå själva ögonblicket man står framför författaren eller artisten eller vem det nu må vara. Och jag tänker inte börja låta folk klottra på min Kindle, no way.
Jag kom på den perfekta lösningen. Åtminstone funkar den perfekt för mig.

Efteråt tog jag mod till mig och gick fram. Lyckades fånga Nenes blick vid ett tillfälle. Jag hade plockat upp Kindlen och höll den mot bröstet. Mumlade något om att jag inte äger hennes böcker i fysisk form men… Så sträckte jag fram min läsplatta och frågade ”Handpåläggning?”

Såklart gjorde hon mig till lags. Hon skrattade, jag skrattade. Perfekt! Det tar ingen tid alls, blir en kul liten anekdot och jag har ändå fått några sekunder av uppmärksamhet.

Så det gick ju i och för sig rätt bra. Värre var det med stackars Sara som jag vid ett tillfälle för jääättelänge sedan i en kommentar på hennes blogg har jag för mig lovade att inte fega ur utan faktiskt hälsa på henne nästa gång vi sågs. Tja, jag lyckades förstås få henne att tro att jag förväntade mig att hon skulle komma ihåg den där kommentaren. Vilket jag ju inte alls menade, men det lät säkert som det. [ETA: I kommentar här nedanför påpekar Sara att hon inte först hörde vad jag sa i sorlet och därför verkade förvirrad men visst kom ihåg det, så rätt får vara rätt.]

Dangit…

Men hon var, precis som Nene, väldigt trevlig och tillmötesgående och jag fick byta ett par ord med henne. Jag är så imponerad av människor som klarar av att hålla den där balansen mellan att framstå som tillgängliga och trevliga men som ändå håller på sin… Integritet? Värdighet? Äsch, ni vet hur jag menar.

Adrenalinet kokade ur öronen på mig när jag sen skyndade mig därifrån, men jag tror banne mig att jag börjar bli lite bättre på att inte fullkomligt lose my shit när jag träffar sånadär kändisar. Hey, jag är från landet, don’t judge me.


Flattr this

Lycka köpt för pengar

27 måndag Aug 2012

Posted by Hanna in Uncategorized

≈ 3 kommentarer

Mjaha, måndag. Hur har ni haft det?

Jag hade inte alls en så lugn och tyst återhämtningshelg som jag hade tänkt mig. Man hade ju då kunnat tro att det skulle göra mig ännu grinigare än jag var i fredags men… Jag mår rätt bra idag. Och jag mådde rätt bra hela helgen bortsett från att allt runtrännande gav mig ont i fötterna. Jag mådde bra mycket bättre än min stackars partner hur som helst. Nåväl.

Jag fick en del bra saker gjorda vilket säkert bidrog till det allmänt goda humöret. Som att gå till optikern.

Jag vet inte hur många jag berättade det för, men i höstas för ett år sedan gick jag in i en vägg och slog sönder mina dåvarande glasögon.

Jo, på riktigt.

Det var twitters fel.

Låt oss inte gå in på det närmare, mer än att jag då gick och kollade synen och fick ett nytt par glasögon. Jag blev aldrig riktigt kompis med dem, bågarna är större än jag är van vid och sitter dumt över öronen och de är lite väl kraftiga för min smak. Plus att det är plastbågar. Jag växte ur platsbågar i mellanstadiet, tack så mycket.

Så, jag fick nu tummen ur och besökte en annan optiker, dels för att se om det gick att göra något åt hur mina nuvarande bågar sitter och dessutom beställa ett nytt par. Det går inte att göra så mycket, bågarna är helt enkelt för stora för mitt huvud. Hah, jag är inte tillräckligt tjockskallig. Optikern envisades med att göra en ny synundersökning, vilket i efterhand visade sig vara helt i sin ordning eftersom mitt högra öga gått och blivit sämre på det här året. Well, now… Jag har då inte märkt nåt men när hon visade mig exakt vilken skillnad det är mellan nya och gamla högerglaset så… Yeah, jag behöver nya glasögon. Igen. Och! Jag hittade ett par ursnygga bågar som jag tror att jag kommer trivas i. Win!

Jag har in other news köpt Tea Tree Oil-shampoo som jag hoppas ska få mig att inte vilja göra min redan såriga hårbotten än sårigare. Jupp, hårbotten är sämre igen. Inte lika illa som det har varit men en liten tillbakagång till klåda som inte går att ignorera. Shampoot luktar gott och än så länge har jag lyckats hålla fingrarna i styr. Återstår att se hur det utvecklas. Håhåjaja.


Flattr this

Bleh

24 fredag Aug 2012

Posted by Hanna in Uncategorized

≈ 2 kommentarer

Nä hörni. Jag är inte på humör idag. Jag var det inte igår och jag är det inte idag heller. Inte på humör. Det är som att världen inte riktigt passar mig som den brukar. Bleh.

Saker som folk säger stör mig. Jag tar illa vid mig, blir irriterad och grinig. Uppfattar andra som griniga.

Som det faktum att två kollegor satt och gnällde sig igenom det magnifika skyfallet igår eftermiddag. Herregud, de var ju inomhus! Och lagom till de skulle gå hem hade det ju ändå slutat regna. Bah.

Eller vännen som uttryckte sig på ett sätt som jag uppfattade som grinigt men som säkert inte var det. Och som jag i mitt huvud kopplade ihop med utbrottet som en annan vän fick för ett tag sen. Som växte till en känsla av att ingen bryr sig det minsta om mig utan bara tycker illa om mig. Bah.

Hörni. Vi tar helg nu. Jag hoppas tillbringa en stor del av den långt bort från människor. Borde bli bäst så.


Flattr this

Strunt

23 torsdag Aug 2012

Posted by Hanna in Uncategorized

≈ 3 kommentarer

Jag finner det intressant att när jag sätter mig ner för att skriva en bloggpost så kan huvudet vara helt tomt på idéer. (Somliga skulle kanske påpeka att det är tomt även vid de flesta andra tillfällen…) Jag kan sitta och glo på skärmen en stund men på något mystiskt vis dyker det alltid upp något. Det är inte alltid det mest engagerande ämnet, jag vet inte hur ofta det som hamnar här är av intresse för ingen annan än mig själv. Men jag känner ärligt talat att det inte gör så mycket. Visst skriver jag för att bli läst, absolut, men i första hand skriver jag för mig själv. För att jag tycker om det. Det gör säkert min blogg hopplöst oinriktad på något slags målgrupp utöver närmast sörjande, och det är ju inte Så Man Ska Göra när man driver blogg. Nå, jag driver min blogg som jag råkar känna för.

Just nu känner jag till exempel för att byta tema. Har ett i åtanke som jag gillar, ska bara pilla med en del detaljer där innan det kanske blir ett byte. Jag har tänkt på det här hur länge som helst egentligen, men som med allting annat jag gör så tar det tid. Jag gör allting långsamt. Allting utom när jag pratar, möjligen…

Men, för att prata om något helt annat! Nästa säsong av Doctor Who har fått ett premiär-datum: Första september. Jag är liiite spattig förstås, Doctor Who har den effekten, men också lite fundersam över varför vi får så lite framförhållning. Jag är van att säsongspremiärer annonseras flera månader i förväg, nu är det inte mer än en dryg vecka bort. Varför ger BBC sig själva så lite tid att marknadsföra den nya säsongen? Hmm…

I år kommer Doctor Who dessutom med en liten spin off i form av fem webisoder kallade Pond Life, som visst ska gå i anslutning till eller inför premiären. Vi får en liten glimt av hur våra favorit-companions har det under tiderna emellan det kommer en skum person i en blå polisbox och drar iväg dem på äventyr. Hah!


Flattr this

Om creepy creeps

22 onsdag Aug 2012

Posted by Hanna in Uncategorized

≈ Lämna en kommentar

Det pågår visst en diskussion, eller åtminstone en hel del upprört hojtande, om det här med att somliga beter sig som creeps och att de borde begripa bättre än att bete sig som creeps. Ur min synvinkel började det med händelserna på ReaderCon, men det kanske inte alls är så egentligen. Hur som helst, jag kan ju inte låta bli att fundera lite.

Ur min synvinkel då:

En kvinna på ReaderCon kände sig trängd av en man som inte ville lämna henne ifred. Han höll sig hela tiden i närheten, han ville prata, vid något tillfälle la han armen om henne bakifrån. Hon markerade så tydligt hon kunde att hon inte ville veta av honom, varpå han fortsatte hänga efter henne men nu för att be om ursäkt.

Hon anmälde det hela, och skiten träffade fläkten när kongresskomittén gav mannen två års avstängning. Till saken hör då att man egentligen har noll-tolerans mot trakasserier och den här mannen är högt ansedd och har varit med och arrangerat kongresser flera gånger. Han borde enligt kongressens egen policy ha blivit livstidsavstängd. Efter mycket ilsken uppmärksamhet blev han också det.

Jag har inte väldigt mycket erfarenhet av creeps av det här slaget. Litegrann, det har hänt ett par gånger i sociala sammanhang att jag velat bli lämnad ifred och signalerna har inte gått fram.

Jag gillade skarpt John Scalzis hantering av ämnet, och jag rekommenderar verkligen en kik på den där och den här länken. Saken är ju den att det kan vara lite svårt att veta om man är ett creep eller inte. Särskilt om man är attraherad av en person, då är det lätt hänt att man är för upptagen med att hänga efter denne för att upptäcka att denne kanske inte alls vill veta av en.

Vi borde bli bättre på att tänka på sånt här, tror jag. Jag vet med mig minst ett tillfälle då jag hängt som en igel efter en person och blundat helt för om intresse tillbaka fanns. Tyckte väl inte att det var så farligt, och jag var ju näst intill förälskad och ville bara vara nära och kanske få lite uppmärksamhet. Vad skulle jag ha gjort, liksom?

Well, jag hade till att börja med kunnat bete mig som Scalzi föreslår. Faktiskt.

Jag tror att när det är en själv som står för creepandet så framstår det inte som så farligt, inte så illa, inte så allvarligt. Men att vara den som känner sig trängd och kanske hotad, som kanske väljer att inte gå iväg ensam på grund av någon annans närvaro, som hela tiden känner behov av att vaka på sig så att ingenting kan uppfattas som uppmuntran… Det är inte lika roligt. Det behöver inte ens finnas en rädsla för våldtäkt med i sammanhanget, bara att det är obehagligt med alltför intensiv uppmärksamhet från någon som man inte vill veta av räcker.

Och det är så svårt att säga ifrån. Att vara tydlig. Man kan nyttja en miljon små hintar som man tycker borde göra det uppenbart att man inte vill, men är personen man hintar till helt uppfylld av sin egen attraktion så kommer de inte tränga igenom. Om något kan de uppfattas som bevis på att man måste försöka lite hårdare…

Jag har ganska lätt att säga till, i vissa situationer. I andra, och jag kan inte säga vad det är som skiljer dem åt, är jag helt värdelös och vågar inte. Jag uppmanar mina vänner att vara raka med mig och jag hoppas att de vill att jag är lika rak mot dem. Om jag är på väg över någon gräns, säg för i helvete till mig. Låt mig inte glida längre ut från banan.

Jag har sett kommentarer, främst på twitter, som visar att somliga tycker att det är creepens förbannade skyldighet att uppfatta vaga hintar och skärpa sig. Och ja, jo, det vore ju himla praktiskt om de gjorde det. Men jag skulle vilja påstå att de ofta beter sig som creeps just för att de fått sitt varningssystemet satt ur spel. Kan vara av hormoner eller alkohol eller något annat. Kanske är de creeps av födsel och ohejdad vana. Då behöver man vara övertydlig och sätta ner en ordentlig fot. Säga till. Vara brutal (fast helst bara verbalt, okej?). Och ja det är klart att det är skitjobbigt. Pinsamt. Ska egentligen inte behövas. Men kom ihåg att det är enda sättet att göra det här creepets nästa utsedda offer en tjänst. Med största sannolikhet fattar han eller hon inte bättre, ge vederbörande en chans att begripa när han eller hon inte är önskvärd.

Speak plainly, people.


Flattr this

Uthärdligt

21 tisdag Aug 2012

Posted by Hanna in Uncategorized

≈ Lämna en kommentar

Jag förstår att ni alla sitter och biter på naglarna i oro för mig och min hårbotten, så en liten lägesrapport kanske inte är helt fel.

Jag har ju den senaste dryga månaden haft en hiskelig klåda i hårbotten. Kortison-smörj har skrivits ut av en läkare och den kanske eller kanske inte har gjort nytta. Jag har fått massor av bra tips från diverse människor i min närhet på hur jag ska kunna avhjälpa det hele, men länge kändes det som att ingenting jag tog mig till gjorde någonting alls. Jag är mycket tacksam för all omtanke som visats mig dock, det värmer att människor vill hjälpa till med den kunskap de besitter.

Så, länge var det riktigt outhärdligt. Somliga dagar är fortfarande sämre än andra, men på det hela så har det faktiskt blivit bättre. Jag har fortfarande besvär och det är svårt att låta bli att klia emellanåt, men det är stor skillnad från för ett tag sedan. Jag är nästan rädd för att jinxa det men kanske kanske har jag börjat se slutet av dethäringa. Vad det kommer sig av är fortfarande öppet för tolkning, och kanske kommer det ta tid innan jag är helt av med klådan. Men, och det här är ett stort men, jag kan fungera någorlunda obehindrat just nu och det känns som en stor vinst.

Jag väntar fortfarande på att en specialist ska titta på mig, återstår att se om det finns något att titta på då. Man kan ju hålla en tumme för att det inte kommer göra det.


Flattr this

Storybundle

20 måndag Aug 2012

Posted by Hanna in Uncategorized

≈ 3 kommentarer

Jag är väldigt förtjust i ”betala vad du vill”-modellen. Har alltid varit. Ända sedan den där teaterföreställningen jag var med och satte upp i första ring, där vi en kväll hade ”betala vad du vill” istället för ett satt pris. Jag har inget minne av hur det gick för oss ekonomiskt den kvällen, men jag är fullt och fast övertygad om att det är en Bra Idé™.

Inte för att alla kommer vilja betala en massa pengar. Men somliga kommer ha möjlighet att betala mer, andra kommer ha möjlighet att betala mindre och fler kommer känna att de har möjlighet att ta del av vad det nu kan vara. Om du inte måste betala mer än en krona för något som du är intresserad av så är chansen stor att du kommer göra det. Om du sen tycker att det är bra skit och vill stötta vad det nu kan vara så får du.

Det är bara att gå till Humble Bundle och se hur det gått för dem. De släpper spel för alla de stora plattformarna, du får själv välja till vilken plattform, hur mycket pengar du vill betala och även hur de ska fördelas. Jag är ju inte en spelande människa men jag tycker att idén är briljant. Varje bundle finns tillgänglig under en begränsad period.

Enter Storybundle. Tanken är densamma, fast här handlar det om e-böcker. Deras första bundle går under namnet the Big Bang Bundle och har en dryg vecka kvar så här gäller det att rappa på lite. Fem eböcker ingår, väljer man att betala $7 eller mer så får man två till, helt DRM-fria så du får välja själv hur du vill läsa dem. Du får också välja hur stor del av dina pengar som ska gå till författaren, till Storybundle själva eller till välgörenhet. Det stora problemet med e-böcker just nu är ju DRM, om man köper en bok till en läsplatta så går den inte nödvändigtvis att läsa på en annan. Och om den återförsäljaren går under så stå du där med en oläsbar bok. DRM är ett otyg och jag får lite mer hopp om e-bokens framtid ju fler jag ser som anammar DRM-fria böcker.

Mitt stora problem nu är bara när jag ska få tid att läsa de här böckerna. Flera av dem verkar intressanta…


Flattr this

← Äldre inlägg

Inga Instagram-bilder hittades.

augusti 2012
M T O T F L S
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
2728293031  
« Jul   Sep »

Goodreads


Flattr this

site stats

Blogroll

  • Anna bloggar
  • Anna Troberg
  • Basic
  • Deepedition
  • Drama Online
  • Enligt min humla
  • Franklin
  • Hedgehog in a storm
  • Ilsefin
  • Jan Lindgren
  • Joe Mallozzi
  • Mia is a geek
  • Neil Gaiman
  • Not A Blog
  • Opassande
  • peacelovescience
  • Phobicgamer
  • Teatermamman
  • The Polyamorous Misanthrope
  • Tommy K Johansson
  • Webhackande
  • Wil Wheaton

Podcasts

  • Clarkesworld Magazine Podcast
  • Cory Doctorow's craphound.com
  • Escape Pod
  • Gateworld Podcast
  • I should be writing
  • Podcastle
  • SF Squeecast
  • Sword and Laser
  • The Doctor Who Podcast
  • The Drabblecast
  • Writing Excuses

Blogg på WordPress.com.

Integritet och cookies: Den här webbplatsen använder cookies. Genom att fortsätta använda den här webbplatsen godkänner du deras användning.
Om du vill veta mer, inklusive hur du kontrollerar cookies, se: Cookie-policy
  • Följ Följer
    • Aningen udd
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • Aningen udd
    • Anpassa
    • Följ Följer
    • Registrera
    • Logga in
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa webbplats i Inläggsvyn
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält