Det finns ju en anledning till att jag kan sitta och sticka sjalar och strumpor på jobbet. Dels beror det på att jag kan sitta och sticka samtidigt som jag jobbar, åtminstone medan det inte är superrushigt och jättemycket att göra. Men det hänger också ihop med att det just nu är kav lugnt.
Vi hade en rätt jobbig vår. En rätt överjävlig vår, till och med. Jag trivdes med det men det var ganska tröttande. Jag noterade nån gång när vi fått föregående dags siffror att jag varit aktiv sju och en halv timme den dagen. Och det var inte ovanligt, dagarna såg ut sådana. På åtta timmars arbetsdag var jag inaktiv en halvtimme. Då är det inräknat toapauser och kaffepauser och säga-två-ord-till-kollegan-pauser och herregud-jag-måstre-andas-lite-pauser. Det var galet. Helt galet.
I början på sommaren fick vi ordning på den stora anledningen till att det varit så mycket för oss och nu har dessutom sommarlugnet satt in. Jag ligger numer på kanske en tre-fyra timmar aktiv tid, mer behövs inte för det finns inte mer att göra. Det är stor skillnad. Himmelsk skillnad.
Jag håller mig alert genom att surfa runt på internet, och sticka. Mina kollegor har slutta fnissa åt att jag sitter och stickar vid mitt skrivbord, åtminstone märker jag inte av det längre. Alla har vi olika sätt att inte somna under arbetstid, det gäller att hitta vad som funkar för en själv. Och att ha en chef som fattar vad som krävs och låter oss göra det.
Har jag nämnt att jag verkligen gillar mitt jobb? Det må kanske inte vara det mest utmanande (men nog så knepigt många gånger) eller mest kvalificerade. Men jag är förbannat bra på det jag gör och sådana här dagar, när jag är fri att göra nästan vad jag vill under långa stunder så länge jag håller mig vid mitt skrivbord, så är jag lite glad att jag inte är någon annanstans. Life is good.
Aningen udd 