Igår ångrade jag mig. Det händer inte ofta, och om jag nån gång för det så brukar det bli så att jag bara lämnar det jag ångrat därhän. Väldigt sällan froggar jag och börjar om, men igår så.

Ni förstår, jag köpte det här garnet. När jag köpte det så tänkte jag strumpor. Varma och gosiga med höga skaft. Sǻdana som man kan hasa omkring i hemma en kylig vinterdag och ändå vara varm om fossingarna. Löjligt höga skaft, kanske över knät.

Men jag har ju en grej för trekantssjalar. När jag äntligen fick plats på stickorna för något nytt så var jag helt inne på en sjal. En feather and fan, tänkte jag. Men det blev inte så bra. Framför allt så märkte jag att det spräckliga vackra bara blev trist i det mönstret, liksom kamouflagigt. Ju mer sjalen växte desto mer less blev jag. Till slut tog jag tjuren vid hornen och repade hela alltihopet.

Jösses vilken skön känsla!

Nu kan jag göra det som jag ville från början och det känns så mycket mer rätt för det här garnet. Högerhanden gillar dock inte att hålla i strumpstickorna och får ont, nästan kramp, lite väl snabbt. Vi får se om det fortsätter vara såhär. Om inte annat kan jag smita emellan med något annat, en sjal kanske. Det är ju en stund kvar till vintern trots allt.


Flattr this