Jag behöver min skönhetssömn. Det är lite irriterande, jag fixar inte att sitta uppe halva natten och sedan ändå gå upp när klockan ringer. Jag behöver sova. Sju-åtta timmar per natt, blir det mindre än så så mår jag inget vidare. Visst, nån natt kan funka men blir det flera i rad så märks det direkt att något är fel. Som nu.

Å andra sidan är det konstigt för under semestern var jag visserligen uppe lite längre på kvällen än normalt och sov lite längre på morgonen men det blev aldrig någon stor omskiftning. Två timmar förskjutet kanske? Och ändå. Fyra jobbkvällar, och varenda en av dem har jag varit vaken fram till strax innan tolv. Klockan ringer alldeles för tidigt för att jag ska kunna hålla på med sådana dumheter. Och ändå, varje kväll. Vad är det för fel på mig? Vad tror jag att jag kommer kunna uträtta?

Igår morse var värst, det brände i kroppen och ögonen gick i kors. Jag gick till och med tillbaka och vilade en extra kvart och det hjälpte litegrann, men…

Så dumt. Jag behöver min sömn. Har alltid gjort. Till och med i tonåren gick jag och la mig i vettig tid, räknade baklänges från när jag var tvungen att gå upp och såg till att ligga i sängen i rättan tid. Så hur kommer det sig att jag sitter uppe nu, bara en liten stund till, ska bara kolla det här också, ska bara titta på det där också, ska bara, ska bara.

Really now.

Ikväll ska det bli annorlunda. Bättre.

Hoppas jag.


Flattr this