Vi såg klart Friends.

Puh! Det var en pärs. Jaja, vi har pratat om mina issues med Vänner tidigare, men se – ri – öst. De sista säsongerna var inte lika jobbiga som de där på mitten men det var ett flertal tillfällen som scener fick gå utan ljud medan vi kikade mellan fingrarna eller från bakom en filt. Somliga scener spolade vi förbi helt. Urhk! Vad är det med den här göra-bort-sig-komiken? Gillar folk verkligen sånt och more to the point vad är det för fel på er? Det är enbart plågsamt. Punkt. Bläh.

Jag är glad att ha sett allt dock, det ska jag erkänna. Det är en serie som ska ha setts och stora delar av den är väldigt roliga och fyndiga och rörande. Det är ett gott hantverk och massor med jäkligt begåvande människor har varit inblandade.

Nu har vi istället gått vidare till att se, eh, Alien. Och Predator!

Det var visserligen ett tag sen, närmare bestämt i februari, som vi började beta oss igenom alla Alien- och Predatorfilmer och fort går det ju inte. Vi är framme vid Alien 3 precis och den är ju… speciell. Det finns spaltmetrar att läsa om alla problem de hade vid inspelningen, om olika inkarnationer av manus och den ena regissören efter den andra efter den tredje och så tog visst klippningen ett år eller så. Allt det sammantaget så måste jag ju tillstå att slutresultatet blev inte alldeles heltokigt, men… Alltså. Första Alien är fortfarande bäst, inget snack om det.

Jag har sett ett par av de filmer som kom efter, Alien Resurrection och den första Alien vs Predator. Jag ser fram emot att upptäcka om de fortfarande är lika usla som jag minns det… De funkar att mumsa popcorn till men inte mycket mer, var min ståndpunkt då. Jag har en känsla av att den kommer stå sig.

Annars gillar jag inte att bli skrämd, så jag är lite fascinerad över min egen fascination kring Alien. Att gå och se en sån film på bio är helt bortkastat på mig, jag skulle bara sitta och blunda (inser jag nu och reviderar snabbt tanken på att gå och se Prometheus på bio, hur tänkte jag där?) med fingrarna i öronen. Men det är nånting där, nånting som bara är så… bra. Hm.

Vi avslutar med något helt annat, för jag kan inte med att låta bli att dela med mig av den här videon. Amanda Palmer som i våras gjorde somliga hur upprörda som helst när hon drog in en massa pengar till sitt nya projekt via Kickstarter. Jo, det är ju jävligt upprörande när folk jobbar häcken av sig under många år för att bygga upp en fanbase som sedan vill ge dem pengar för saker de gör. Usch och fy. Några tyckte att vadå, hon har en väl en rik man som kan ge henne pengar… Fin syn på både konstnärskap och kvinnor, det där.

Hur som helst! Lookit! Liten varning till känsliga tittare, en pappersbok råkar ut för hemskheter så om man har problem med sånt kanske man ska ta det säkra före det osäkra.


Flattr this

Annonser