Vi var alltså på semester i Nerja i Spanien i en vecka.

Jag saknade inte internet så värst. Det var visserligen skönt att komma till ett café med tillhörande gratis wifi och få kolla läget lite då och då, och det var även genom wifi-letande som vi hittade bästa restaurangen på hela veckan, men om det inte vore för att jag försökte logga 750 ord om dagen så hade jag nog inte brytt mig så mycket. Givet också att 25 pengar per MB är hutlöst och idiotiskt dyrt för mobilt nätverkande. Okej, det var hur skönt som helst att komma hem och ha internet igen, men en vecka utan? Inga problem.

Den där restaurangen med wifi ja. Stad Antwerpen hette den. Den har inte det allra bästa läget vid stranden och ser lite mer posh ut än de andra, kanske är den lite dyrare. Och kanske gör det faktum att de inte serverar vare sig urtypiskt spansk eller brittisk mat att de inte är lika välfrekventerade som många andra restauranger vid stranden. Men av de ställen vi provade hade de den bästa sangrian, och den överlägset bästa servicen. Vi blev översvallande välkomnade, fick försäkringar flera gånger om att om det bara var att säga till om vi önskade något utöver vår beställning, utförliga förklaringar när vi frågade om detaljer på menyn. Första kvällen, ja för det blev flera, åt vi fondue. Strandklädsel tillsammans med skvättande olja kändes inte helt säkert, men om man lägger linneduken över benen så… Det gick bra och oj vad gott det var. Bara en av oss i sällskapet hade ätit fondue tidigare men vi klarade det hela fint. Sista kvällen fick vi alla kindpussar när vi skulle gå. Översvallande välkomnande var de, som sagt. Rekommenderas varmt.

En sak som jag la märke till var de hemlösa katterna i Spanien. Ja, jag tror att det fanns hemlösa hundar också, men det var klart fler katter. Vi blev förmanade att inte hälsa på eller gosa med dem eller försöka mata dem, men det var ett par stycken som hängde i trakten av vårt boende som vi nästan blev bekanta med. Särskilt den sköldpaddsmönstrade och den orangea, väldigt uttrycksfulla i sitt tysta tiggande. Det kändes inte helt rätt att köra bort dem när de försökte ta sig in till oss men om vi inte hade gjort det så hade tankarna på att smuggla hem dem i ryggsäcken antagligen blivit ohållbara. Jag som är van vid lite mer… ska vi säga köttbullsformade tamkatter här hemma blev totalt charmad av den halvsvultna looken. Eleganta och fina. Eller ja, utsvultna och vanskötta är väl mer nära sanningen. Men ändå.

Det var som sagt varmt, även om nätterna. Jag sov rätt bra, trots att sängen gnisslade något infernaliskt så fort jag vände på mig och trots öppet fönster fanns mycket liten svalka att få. Mannen i sällskapet hade det värre med värmen och får försöka ta igen förlorad sömn nu när vi är hemma istället.

De varma nätterna igenom hördes var jag antar var spelande cikador. Det ljudet skulle jag kunna vänja mig vid, det var väldigt rogivande. Jag gladdes också åt att det fanns en hel massa svalor i Nerja. Jag har saknat att det finns så få svalor i Stockholm, här på Kungsholmen är den dominerande fågelsorten fiskmås. Svalor är något som jag intensivt förknippar med sommar hemma hos mina föräldrar. Svalorna hade miniuppvisningar i flygkonst både vid Balcón de Europa och vid vår terass där vi satt ett par kvällar och hade det gott med en drink. Yay svalor! Apropå djurliv så blev vi innan avfärd försäkrade om att det inte finns mygg i Nerja. Well, vi sov som sagt med öppet fönster och jag kan intyga att om det där inte var mygg så var iallafall något annat kryp som surrade kring huvudet om natten. Min lösning på problemet med den surrande myggan mitt i natten var att slänga av mig det ändå väldigt symboliska täcket så att det skulle bli mer kropp för krypet att välja på. Funkade skitbra, surrandet kring öronen slutade. Och morgonen efter sportade jag ett antal nya misstänkta myggbett.

Jag åt en hiskelig massa god mat under vår vecka, verkligen proppade i mig av färsk fisk och paella och hamburgare och calamares och drack sangria, sangria, sangria. Var helt beredd på att det skulle visa sig på vågen när jag kom hem men det har det faktiskt inte gjort. Visst traskade vi också en hel del, och inte sällan i mördande uppförsbacke, men inte så fasligt mycket ändå. Mystiskt. Tyckte jag.

Tveklöst den nyttigaste lunchen på hela veckan

Jag tyckte å andra sidan att vi tillbringade en hel del tid på stranden, jag med antingen bok i hand eller podcast i öronen. Och ändå ligger jag ett tiotal avsnitt efter och har knappt läst mer än något hundratal sidor i Tigana, så det var nog inte så mycket strandtid egentligen. Eller så får jag skylla på semesterhjärna, allting går så mycket långsammare. Och så var det ju alldeles för varmt.

Som sagt var en vecka alldeles lagom för oss. Vi började glunka om hemma och Sverige och svalka och vardag när vi hade någon dag kvar innan vi skulle resa hem, så det får nog sägas ha varit perfekt avvägt. Jag kommer gärna tillbaka en annan gång till Nerja om tillfälle ges.

Vi flög på kvällen och fick se solen gå ner någonstans över Europa.

Låt oss prata tyst om hur svinkallt det var vid Arlanda mitt i natten efter att ha levt i trettio-grader-i-skuggan i en vecka. Jag menar, det är skönt att vara hemma, men den här kylan? Seriöst?


Flattr this

About these ads