Det är många år sedan jag flyttade från Eskilstuna nu. Jag bodde egentligen inte i själva stan så länge, men väl utanför. Men ändå är det något med stan som är hemma. Ja, inte lika mycket som mitt föräldrahem, men ändå. Eskilstuna kommer alltid vara min stad. Jag älskar ju Stockholm också, men det är inte riktigt samma. Eskilstuna är min, och jag känner mig rätt ensam om att vara därifrån även om jag borde veta bättre.

Jag har en kollega som är från grannbyn från där jag växte upp. Hur vi lyckades hamna på samma avdelning på samma företag har alltid tyckts mig mystiskt. Och nu igår pratade jag med en av våra extrajobbare som går sista dagen idag eftersom hon ska flytta till… Eskilstuna. Vi pratade stadsdelar och för- och nackdelar med gamla tuna hela lunchtimmen.

Jag fick ett samtal på jobbet härom dagen från en kvinna som… Jag tyckte att jag kände igen efternamnet när hon presenterade sig, tog mod till mig och frågade och jomenvisst. Min gamla klasskamrats storasyster från grundskolan.

Och ja just det. Jag upptäckte för ett tag sen att en ytlig twitterbekantskap inte bara har Eskilstuna-anknytning utan även anknytning till min uppväxtby. Han var polare med killarna vars familj tog hand om mig medan mamma var på BB med min lillasyster. Vad är oddsen?

Så jag får nog erkänna att trots att jag är från en håla ute i ingenstans så är den inte så liten och avlägsen som jag skulle vilja tro. Och det är faktiskt en rätt fin håla, när man tänker närmare på saken.


Flattr this