Måndagar är numera vägningsdagar.
Jag har ju börjat äta LCHF och jaja en del av det är för att jag skulle ju gärna gå ner en del i vikt om jag kan. Inte så att jag tycker fasligt illa om min kropp som den är (och att komma hit har tagit en sjujäkla massa jobb kan jag meddela) men jag har stadigt ökat i vikt ända sedan jag flyttade hemifrån, ett eller två eller tre kilo om året. Det är över fjorton år sen. You do the math.
Det är dessutom ganska tröstlöst, de gamla vanliga sätten att gå ner i vikt funkar i på mig. Träna och äta duktigt brukar ju ge de allra flesta lite bättre kondis och några kilo färre på vågen. Inte jag. Nej, inte ens bättre kondis och definitivt inte viktnedgång. Jag menar, även om jag trivs som jag är så kunde det ju vara trevligt att veta att det finns nånting jag kan göra, över huvud taget, för att hejda trenden om jag skulle vilja.
Så nu är det två veckor sedan jag började äta rätt så renlärig LCHF. Jag har promenerat en handfull gånger men i övrigt suttit still på min väldigt snygga rumpa. Lite omställningsbesvär har jag haft men mår som förutspått i övrigt riktigt jäkla bra. Herregud, bara att slippa blodsockerfall gör att det är värt det.
Jag väger mig inte varje dag, helt enkelt för att inte fokusera för mycket på vikten som jag ju inte tycker ska vara så avgörande. Måndagar, således. Och idag är det måndag.
Och jag har gått ner i vikt. Inte mycket, men med tanke på känslan av att vanliga regler inte funkar på mig så är det här lite av en lättnad. Tre kilo på två veckor. Jag räknar kallt med att det här inte kommer fortsätta, men vi får se. Nå, fram till semestern får vi se för let me tell you att jag har en del kolhydrater som jag inte tänker avvara under semestern. Så det så.
Men alltså, yay för mig!
Aningen udd 