Jag fortsätter mitt läsarspree, och har förutsägbart nog fått upp farten lite sedan jag gav Harry Dresden en liten paus. Förra veckan ägnade jag mestadels åt Welcome to Bordertown.

Bordertown, a city on the border between our human world and the elfin realm. Where both magic and technology refuse to follow anyone’s rules. Where Elves play in rock bands and race down the street on spell-powered motorbikes. Where human kids recreate themselves in the squats and clubs and artists’ studios of Soho.

Bordertown, where runaway teens from both sides of the border come to find adventure, and to find themselves.

Bordertown, where nothing is ever quite what it seems.

Find your way.

Första böckerna om Bordertown, en stad som ligger på gränsen mellan vår värld och Faerie, publicerades i slutet av åttiotalet och början på nittiotalet. Jag önskar så att jag hade upptäckt dem då det begav sig, men eftersom jag inte visste att det fanns något som hette fantasy utan istället lite planlöst letade efter böcker med kartor i på mitt skolbibliotek så missade jag en hel del. Nå, lite kan jag ta igen nu.

Welcome to Bordertown kom för ett år sedan men jag väntade in pocketutgåvan och har först nu kunnat bekräfta att ja, det här är precis min kopp te.

Sedan sista Bordertown-boken kom ut har det gått tretton år, och i vår del av världen har det också gått tretton år. Under den tiden har Vägen till Bordertown av okänd anledning varit stängd och har precis öppnats igen. Men, i Bordertown har det bara gått tretton dagar… Welcome to Bordertown är en novellsamling med bidrag av en hel mängd namnkunniga författare. Somliga av dem nya, andra var med redan första vändan.

Jag älskar det här. Människor och älvor och ”halfies” bor om vartannat. Många är de ungdomar som flytt från vår värld i jakt på något bättre, men livet på Gränsen blir sällan som de tänkt sig. Magi fungerar, om än inte helt pålitligt. Vår teknik fungerar också, på ett ungefär. Resultatet blir en blandning, motorcyklar med både motor och så kallade spellboxes, en biograf med riktiga skådespelare som hoppar in när tekniken fallerar. Första ölen på baren The Dancing Ferret är gratis, men sen får du klara dig på egen hand. Drick inte av vattnet i Mad River, vad du än gör.

Man har försökt skapa en delad värld och lyckats riktigt bra. Jag älskar det och om det är någon som vill låna mitt ex så hojta bara till. Fler borde få upptäcka Bordertown.