Sköna maj. Några dagar med sommartemperaturer kan verkligen göra underverk för sinnet.

Bara en sån sak som att komma ut från porten på morgonen och någonstans, lite omedvetet, stålsätta sig inför kall luft och kanske en ilsken vindpust som kryper innanför kragen. Och istället mötas av… en mild bris, på sin höjd. Jag känner mig som en annan människa, jag går annorlunda, höjer hakan, jag slappnar av på ett annat sätt.

Kom iväg och tränade igår. Första gången på hur länge? Inga underverk i övrigt men det kändes som en liten seger.

Och så har semesterplaneringen landat på jobbet. Det är två månader sedan vi fick önska vilka veckor vi ville ha och nu är den äntligen klar, det går inte fort men det går långsamt. Och allting… Allting liksom kokar ihop till en känsla av… Snart sommar. Jag vill liksom le med hela ansiktet, hela kroppen, när den tanken kommer över mig.