Jag aerobicsar vidare på Friskis & Svettis. Hur många träningspass har det blivit nu? Jag har varit rätt duktig i några veckor, så en handfull iallafall. Och idag var första gången jag gick på ett pass med en ledare som jag haft förut. Bliss! Steg som var bekanta, kombinationer som faktiskt började sätta sig. Sedan det faktum att jag inte är lika lätt att göra slut på nu som för ett par veckor sen, även om det är en marginell skillnad, gjorde att jag hade riktigt skoj idag.
Med mitt skumma schema är det inte så konstigt att jag hoppar runt på olika pass hela tiden, men det skulle vara skönt att ha en eller två ledare att följa, inte sex-sju stycken.

Skoj, det innebär insåg jag nu att jag kan tänka bort glasspinnarna och bara fokusera på mig och mitt. Hm.

Den här ledaren är lite bitsk, inte alls så snäll-peppig som alla F&S-ledare brukar vara. Förra gången skällde hon på oss för att vi skrattade åt oss själva när vi gjorde fel, nu var hon lite snällare men jag fick känslan av att det var mest för att de flesta av oss börjar lära sig passet och hon får mindre att anmärka på. När hon väl berömmer känns det verkligen som att vi har förtjänat det. Vad säger det om mig egentligen att jag gillar hennes stuk?

Det är skönt att äntligen ha kommit igång med det här. Inte så att jag faktiskt märker någon skillnad, mer än på själva träningen. Jag har lika usel kondis, väger lika mycket, har lika dålig koll på armar och ben som någonsin. Dessutom är jag trött och stressad av att alltid ha två tvällar i veckan uppbokade. Men det dåliga samvetet över att jag aldrig rör på mig, det är iallafall tyst nu. Alltid något.