Via twitter ramlade jag över den här gamla bloggposten, av en skolbibliotekarie som förklarar varför det trots allt kan vara rätt att slänga böcker. Läs den, jag tyckte den var intressant.

Jag kan inte slänga böcker. Har aldrig gjort. Inte en enda av de böcker jag kallat mina har någonsin slängts. Ungdomsromaner, Harlequin-böcker, allsköns knepiga eller usla böcker som jag vid något tillfälle i livet tyckt var värd att skaffa. Mitt bibliotek är så viktigt för mig.

Här har man då ett par olika val, beroende på hur man ser sitt boksamlande. Jag gillar visserligen att köpa nya böcker, aningen snabbare än jag hinner läsa dem, och jag har gärna en stor del av mitt hem prytt av bokhyllor. Men jag har en gräns, och dessutom har jag min sambos åsikt i frågan att ta hänsyn till. Och jag vill inte offra, säg, fönster och dagsljus för att få plats mer fler böcker. Jag vill inte ha böcker i köksskåpen och travar med böcker överallt på golvet. Böcker under sängen och böcker på toaletten. Än bor vi inte heller i en herrgård, utan i en rätt normalstor lägenhet. Någonstans måste något göras.

Länge ville jag inte ens ha böcker i dubbla rader i hyllorna. Hur ledsna skulle inte de som fick stå där bak bli? Att ha böcker i kartonger i förrådet var inte att tänka på. Jag kan fortfarande inte med att ha böcker i dubbla rader, men när jag flyttade ihop med min sambo fanns det inte plats för allt, så jag ställde en hel massa böcker på vinden. Sedermera fick de nytt liv i och med bokbombningar, Piratpartiets sätt att dela kultur lite mer handgripligen än annars. Jag kunde inte med att själv ge bort dem till främlingar, men några vänligt sinnade pirater kom och hämtade dem åt mig.

Skänka bort böcker var minst lika svårt som om jag skulle ha slängt dem, men det är åtminstone en acceptabel lösning. Jag sparade ett par extra speciella Harlequin-romaner och någon ungdomsroman som betytt extra mycket för mig. Jag kommer antagligen aldrig mer att läsa dem, men det känns bra att ha dem i hyllan.

Man kan inte, bör inte, spara alla böcker för alltid och evigt. Ett bibliotek speciellt måste rensa för att kunna få plats med nytt, och ibland har sådant man väljer att slänga spelat ut sin roll till och med som avskräckande exempel på dåtidens uschlighet.

Jag är bara glad att jag inte är den som behöver ta beslutet att slänga dem, utan kan nöja mig med att skänka de böcker jag inte längre har plats för.