Tja, jag dog ju inte. Men att gå på just Aerobics på Friskis & Svettis är kanske inte det bästa man kan göra när man känner sig tjock och är totalt och fullkomligt otränad.

Jag har nog nämnt det här förr men känner att jag vill berätta om det igen.
För en av de stora fördelarna med att gå på just Friskis & Svettis är att man aldrig är värst. Det finns alltid någon som är tjockare eller har sämre koll på armar och ben än man själv, eller vad man nu kan behöva för stunden. Det är attans så praktiskt, både träning och en boost för självförtroendet.
Det där gäller dock inte om man väljer ett Aerobics-pass. Då kan det hända sig att man plötsligt faktiskt själv är den där feta blobben som ser så pinsam ut i spegeln.

Oj då.

Resten av deltagarna vad av sorten glasspinnar, spetiga tjejer utan så mycket som ett gram på fel plats och med sminket väl anlagt. De såg ohyggligt vältränade ut också, allihop.
Jag är ingen glasspinne. Jag har massor av kropp där jag helst inte skulle vilja ha det, mina träningskläder är rena men otrendiga och rätt fula och jag var fullkomligt osminkad. Det blev lite av en chock, där jag stod och glodde på mig själv och redan var nervös för hur det här skulle gå, otränad som jag är och med ömmande muskler av massagen igår.

Men jag kände efter en liten stund att jag kan bjuda på det där. Det fanns säkert någon där som behövde få känna att de inte är fetast i världen, och nu var det min tur att statuera exempel. Jag är verkligen helt okej med det. Faktiskt. Jag må ha utvecklats till en tjockis men det gör mig inte så fasligt mycket. Jag gillar mig.

Och jag dog inte. Jag tog det medvetet lugnt, ville inte kollapsa i en hög på golvet och det gjorde jag inte heller. Efter ett tag fick jag svårt att hänga med i svängarna men gjorde så gott jag kunde och försökte ha roligt samtidigt som jag mest höll mig ur vägen för de andra. Ledaren var peppig och duktig, även om hon också var en glasspinne.

Och jag hade definitivt bättre koordinationsförmåga än flera av de andra. Hah.

Advertisements