Idag klev jag nästan ut framför en buss.

Jag var påväg hem från jobbet, och var det inte för att bussen hade en dryg meter till trottoarkanten så hade jag varit en ex-fairy nu.

Det är lite spännande, för jag brukar se på bilar och bussar med utgångspunkten att de vill köra på mig. Alltså håller jag koll, ser mig för när jag måste ut i vägbanan, jag är en så försiktig gångtrafikant som jag bara kan.

Jag går den där vägen varje dag. Exakt samma väg till tunnelbanan. Följer trottoaren där, kollar över axeln där, korsar gatan precis innan den där korsningen, går över det där övergångsstället. Där kör en hel del bussar, och jag är van att hålla utkik efter dom. Just idag missade jag att just den här bussen som kom emot mig inte skulle svänga som de bussarna som kommer där brukar göra. Seriöst, de gör i princip alltid det. Verkligen alltid. Så jag tittade bakåt för att se så att ingenting kom bakom mig, och så tog jag ett steg ut i gatan.

*SWOOSH*

Jag var nog lite distraherad, av jobbtankar framför allt eftersom jag precis innan pratat med min före detta chef om sakernas tillstånd, men det är ingen ursäkt. Hade bussen kört lite närmare trottoaren så… Ja.

Jag fattade knappt först. Sög efter andan, kände vinddraget från den enorma bussen bara ett par decimeter ifrån mig, väntade på att den skulle passera och gick sedan vidare.

Farten var tillräcklig för att vare sig jag eller busschauffören skulle ha hunnit reagera. Har ni tänkt på hur stora och tunga bussar kan vara? Hur lite man som fotgängare har att sätta emot? Det är lite samma känsla som att stå på perrongen när ett tåg susar förbi i tvåhundra knyck. Har ni testat det någon gång? Gör det, och föreställ er att ni skulle råka komma ivägen för det där tåget. Bara litegrann, på grund av ett litet steg åt fel håll. Vem av oss snubblar inte till ibland och kliver åt fel håll liksom?

En sådan idiotsak, det gick så snabbt, var över på ett litet kick och hade kunnat sluta väldigt illa.

Jag nästan önskar att jag kunde skylla åtminstone litegrann på bussen, men det var helt och hållet mitt eget fel. Jag borde ha tänkt mig för, sett mig för, varit mer uppmärksam och framför allt räknat med att busshelvetet var ute efter mig.

Annonser