Jag passerade fyrtiotusen ord igårkväll. Nu är det bara helgen och några vardagkvällar nästa vecka kvar, innan jag måste vara i mål. Onsdag kväll, då tar november slut. Tiotusen ord kvar, och med tanke på hur uselt jag har skrivit i veckorna hittills så är det den här helgen det hänger på. Idag och imorgon måste jag bygga upp ett tillräckligt gott försprång så att jag hinner i mål innan onsdag.

Hur kunde jag vara så dum att jag planerade in en nageltid på måndag, nu har jag ju ännu mindre tid att hinna på.

Fan fan fan.

Och imorgon är det ju första advent, plus att jag har ett husdjursvaktsåtagande. Och idag har jag tvättat och dammsugit och klockan är snart två och jag har inte skrivit ett ord än.

Stress.

Om man tittar på mina stats så ser man att lördagar har varit mina bästa dagar den här NaNoWriMo. Det är på lördagar jag har tagit igen det jag tappat i veckorna, det är på lördagarna jag har skrivit som mest och som bäst, det är då jag har tagit mig tiden att verkligen skriva. Veckokvällarna har verkligen inte gått särskilt bra i år.

Jag börjat känna att det räcker snart nu. Jag orkar inte, jag vill bara sitta i soffan och pilla naveln och inte tänka på min patetiskt spretande roman. Jag kommer inte kunna få ihop ett rimligt, eller ens ett orimligt slut. Jag har en fyra-fem huvudkaraktärer och i förrgår träffades de för första gången. Jamen ni förstår ju, det här går inte. Jag skulle behöva ta den här historien och bygga upp den från grunden och skriva om den. Alltihop, från början.

Okej, den tanken fyller mig faktiskt med ett visst mått av hopp. Det finns bra saker därinne, och jag skulle nog kanske eventuellt kunna få ut dem om jag försökte. Men nu, nu måste jag skriva tiotusen ord till på det här innan jag kan kalla mig en vinnare och jag har inte så värst mycket tid att göra det på.

Och jag är trött. Det har varit en själstömmande höst, folk omkring mig mår dåligt och jag mår dåligt och allting är lite sämre än jag skulle vilja. Sprang på en kollega från förra jobbet på tunnelbanan härom morgonen och slogs av hur mycket jag saknar dem allihop, folket och jobbet och allting. Vad skulle jag byta ett jobb där jag trivdes mot ett som jag vantrivs på för?

Jaja, bara att bita ihop och försöka göra saker bättre. Börja med den här förbaskade romanen.