Jag blev förkyld. Ingenting världsomvälvande med det, en helt vanlig förkylning som började med ont i halsen, sedermera kröp upp i bihålorna och avslutas i detta nu med en hel massa slem i luftvägarna.

*****

Det är många som har tankar om årsdagen idag. Jag minns en ordentlig yrselattack som drabbade mig strax innan tre, kanske runt kvart i, på eftermiddagen där jag stod på lagergolvet och jobbade den där tisdagen för tio år sedan. Min dåvarande fästman kom och hämtade mig efter jobbet, vi lyssnade på radion i bilen på väg hem.

Annars minns jag mer hemresan från min semestervecka på Gran Canaria för nio år sedan. Små snabba militärflygplan pilade förbi utanför fönstret där jag satt och väntade på att åka hem. Jag har aldrig känt mig så trygg i ett charter-flygplan. Det slog mig nyss att jag inte har varit på utlandssemester sedan dess. En helg på Gotland och en i Kiel räknar jag inte riktigt, så nio år sedan. Majgadd.

Tankarna är många, jag vet inte ens var jag ska börja nysta i dem. Vi har dels sidan som Scaber Nestor mest brutalt tar upp och Anna Trobergs kloka ord lite på samma tema. Som alltid lyckas Emma hitta något vist att säga.

Mest berörd känner jag mig ändå av John Scalzis länk till det blogginlägg han skrev den tolfte september 2001. Mäktigt och märkligt.

*****

Vi har bland annat ägnat söndagen åt att se de sista avsnitten av Torchwood: Miracle Day. Intressant serie, jag var lite orolig för att den skulle tappa tempot efter de första avsnitten där alla de spännande what if-frågorna ställdes, men på slutet trappade den verkligen upp och knöt ihop det hela. Jag kan inte låta bli att sakna de två första rart klumpiga säsongerna av Torchwood, men det här var bra. En helt annan serie, vilket inte borde förvånat mig eftersom det är en samproduktion mellan BBC och Starz numer, men bra.

Scenerna i det lilla huset i Swansea där Rhys och Gwen och Gwens mamma  gömmer Gwens pappa fick mig att minnas de tre veckorna jag bodde i ett exakt likadant hus i Swansea som trettonåring. Jag letade upp gatan på Google Maps, såhär ser det ut:

Man kunde vakna tidigt på morgonen av mjölkbilen som kröp nedför backen och lämnade mjölk till varje hushåll. När man kom hem hette gatorna inte detsamma som när man gick på morgonen, halva dagen hade de sina engelska namn och andra halvan sina walesiska namn. Vilken halva som var vilken minns jag inte längre. En otroligt vacker stad, jag skulle vilja åka tillbaka dit.

*****

Tillbaka till jobbet imorgon. Ju mindre sagt om det desto bättre.


Flattr this