Måndag. När jag tittar framåt i kalendern för den här veckan är det inte utan att jag hyperventilerar litegrann.

Samtidigt känner jag mig så fånig, för vadå? Det är ju bara… *räknar* ett träningspass, tid för naglarna, lite shopping som måste göras, ett muffinsbak och matlådemakande, ett tvättstugepass och så städning inför finbesöket på lördag. Ja, och så ska jag byta jobb också. Jobbar sista dagen på gamla hemtama på onsdag.

Det där sista, va.

Jag är nervös. Även om jag vet att det kommer gå bra, att de antagligen kommer gilla mig och att jag säkert kommer sparka rumpa så småningom, så… Nervös. Undrar hur det ska bli, scenario efter scenario körs genom huvudet och har så gjort i ett par veckor nu. Det är tröttsamt.

Så för nu försöker jag komma ihåg veckans små detaljer och fokusera på dem. Kvällen innan nageltiden vore det bra om jag hann ta bort lacket jag har på nu. Jag har tänkt bjuda avdelningen på muffins på onsdagen, tror att jag kommer hinna baka dem på tisdagkvällen. När ska jag kolla med tårtmakeriet inför lördag, jo men titta man kan lägga sin beställning via hemsidan. Kom ihåg att ta med en väska att lägga alla små personliga pryttlar som skräpat på mitt skrivbord de senaste sju åren. Ta med boken som jag lånade av en kollega för nåt år sedan. Kom ihåg att äta något innan träningen.

Jag har en lista över veckan nu. Det kändes lugnast så, hoppas bara att jag inte förlitar mig för mycket på den och glömmer allt som inte råkar stå där. Risken finns.

Bara för att jag vet att ett jobbyte inte är något att hetsa upp sig över och att jag är störtlöjlig, så innebär det inte att jag kan låta bli. Så verkar det vara.


Flattr this