Är du en litteratursnobb?

Är jag det?

Alltså, jag trodde ju inte det. Det är liksom inte den första reaktionen som möter en när man säger ”Jag läser mycket fantasy”. Jag har länge känt mig rätt osnobbig eftersom jag inte hymlar med att min smak ligger åt fantastik-hållet. Snarare rynkar folk på näsan åt min litteratur-smak, även om de oftast snällt nog försöker dölja det.

Jag är ingen snobb.

Eller?

Jag läste en hel del romantik när jag var yngre. Plöjde Harlequin och den typen av böcker. Nu var det länge sedan dock, och när jag började följa Tawna Fenskes författarblogg var det inte med avsikt att plocka upp den genren igen. Hon är en duktig bloggare, hon skriver roligt och avväpnande om sig själv och sitt författarskap, hon är suverän på att få kontakt med sina läsare och få det att kännas som att vi är kompisar.
När det var dags för Tawna att släppa sin första bok var jag så investerad i hennes blogg att det till slut blev självklart för mig att köpa den. Fast… Jaså, skriver hon romance? Nää, alltså, jag läser inte sånt där längre, men jag gör väl ett undantag då, tänkte jag och skruvade lite generat på mig.
And let me tell you, jag blev inte besviken. Making Waves är precis så knasrolig och samtidigt innerlig som författarens blogg ger prov på. Romance, javisst. Men inte sämre för det. Inte alls.

I helgen lyssnade jag på en intervju med författaren Eoin Colfer. Jag läste hans första bok om Artemis Fowl för länge sen och gillade den. När jag hörde att han skulle skriva en sjätte och avslutande del i Liftarens Guide-trilogin blev det dock stopp. Jag var lite nyfiken, men vem trodde han att han var egentligen? Ingen kan mäta sig med Den Store Douglas Adams, bah! Hur vågar han? Sabla Eoin Cofler, mutter mutter.
I intervjun fick jag reda på att jag inte var direkt ensam om att ha haft den reaktionen. Han hade till exempel haft den själv, och det var många av Adams fans som inte dragit sig för att säga det till honom direkt. Någon hade till och med en hel del att säga om den bristande kvalitén på Colfers bok redan innan han hade börjat skriva den.
Colfer vill inte se And another thing… som en sjätte del, utan mer som ett tillägg till Liftarens Guide. Skriven i samma universum och med en del gemensamma karaktärer, men inte en del av den ursprungliga trilogin i fem delar.
Kort sagt, han är ett fan själv. Minst lika stort Douglas Adams-fan som någon annan. Det var inte hans idé, det var Adams familjs uttryckliga önskan att han skulle skriva en avslutande bok.
Jag har en lite annan bild av Eoin Colfer nu än innan jag hörde den där intervjun, kan man väl säga.

Spiken i kistan kom nu imorse när jag läste Saras funderingar om undergenren paranormal romance efter att ha läst The Hundred Thousand Kingdoms av N.K. Jemisin. Väldigt intressant post, och det verkar hända intressanta saker även i kommentarsfältet. Gå och läs, jag väntar här.

Så, tillbaka?

Jag vill inte vara en snobb! Jag vill läsa bra böcker oavsett vilken genre de råkar tillhöra och jag vet, jag vet att de bra böckerna finns inom alla genrer, precis som de dåliga. Ändå rynkar jag på näsan åt än det ena än det andra som jag råkat få för mig är sämre än något annat.

Jag vet inte hur jag ska råda bot på det här dumma tänket, men jag tänker banne mig försöka.

Romance är inte per definition dålig litteratur, lika lite som fantasy eller skräck är dåligt. Däremot finns det dåliga romance-böcker, och dåliga fantasy-böcker, usla deckare och pinsamma thrillers. Utan att ha läst dem kan det dock vara lite knepigt att veta exakt vilka de är.


Flattr this

Annonser