Den som följer mig på twitter och nogsamt läser allt jag postar där har antagligen redan sett min lilla nyhet. Jag ska byta jobb.

I förrgår blev de sista detaljerna klara, från första september har jag en ny arbetsplats. Inte ny arbetsgivare mind you, det här är trots allt bemanningsbranschen vi pratar om, men ny kund och delvis nya arbetsuppgifter.

De har hållit på och meckat med mig ända sedan i våras, faktiskt började det i mars, samma helvetesvecka som vi fick beskedet av hyresnämnden att vi inte skulle få byta lägenhet och flytta till Slussen. Det här var alltså långt innan vi hittade den fina lya vi har nu. På en och samma vecka fick vi det obegripliga beskedet om vårt boende, och jag blev uppsagd. Uppsagd! Jämmer och elände. Den uppsägningen varade över helgen, veckan därpå sa en av mina kollegor upp sig och då fanns det plötsligt rum för mig igen. Kollegan ska flytta till Älvdalen så henne är det inte ett dugg synd om. Och inte mig heller.

Någonstans därefter började HR luska i vad jag var för en, vad jag har för kvalifikationer och erfarenheter. Jag tyckte väl att det är sånt som de ska ha koll på redan, men med tanke på minen HR-representanten fick när jag började babbla om allt jag gjort i mitt liv så kan vi väl säga att… Nä. Han hade ingen aning. Men nu så! Han blev riktigt upphetsad och började bluddra om att jag var ju en otrolig tillgång och det här måste de ju se till att ta vara på och bla bla bla. Att jag är en ordentlig tillgång för min arbetsgivare och att de ska vara glada som har mig var nu ingen nyhet för mig, faktiskt, men jag blev lite förbluffad över att någon mer än jag och min närmsta chef brydde sig.

Nåväl. Min nya home boy på HR började leta efter en plats där min nyfunna awesomeness skulle komma mer till sin rätt. Jag har ränt runt och pratat med ett par servicechefer, platschefer och min egen chef förstås. Ju fler jag fick träffa, desto lugnare blev jag. Från att ha varit ett emotionellt vrak när jag sas upp i mars så har jag undan för undan blivit alltmer säker på att det kommer ordna sig. Att det sker omvälvande saker i livet är ju svårt att komma ifrån, men det hade varit lite för mycket under lite för lång tid för att jag skulle kunna ta det med fattning. Att ha både jobbet och hemmet uppe i luften samtidigt var inte helt optimalt för nattsömnen. Nåväl.

Nu är det klart. Ny arbetsplats, med åtminstone delvis nya arbetsuppgifter och större synlighet och troligen större möjlighet att göra underverk. Vi får väl se.


Flattr this