Lite surt är det allt att ha haft tidig semester. Haft, ja. Den är slut nu. Min långa  fina semester är över, sedan igår är jag tillbaka på jobbet. Medan flera runt omkring mig nu börjar göra sig redo att vara ledig om en eller två eller tre veckor så är jag redan klar. Done. Nu är det höst! Um.

Jag hade velat träffa mer folk medan jag var ledig men får nog acceptera att jag är i en extra introvert fas just nu. Behovet av ensamtid har alltid varit stort men ibland är det större än annars. Förra veckan var jag almedals-änka och hade väl tänkt ta kontakt med ett par sånadär som jag inte tar mig tid att träffa annars. Som @colour_mom och Teatermamman och fiskben3.
Icke. Förutom en fika med @miaisageek och @ivvesthlm var jag hemma ensam. Gick knappt utanför dörren. Och det… Var. Så. Skönt. Pilla med mitt i precis den takt jag kände för. Sitta på balkongen i solen och läsa, titta på en hel massa TV och film, spela fåniga spel… Jag satte mig också och gick igenom tutorialen till Scrivener, ett underbart program för alla som skriver lite längre texter (som än så länge bara finns i beta för Windows men har funnits för Mac länge), rekommenderas storligen. Det är ju inte så att jag inte kan göra de här sakerna när Janne är hemma. Tvärtom är det en av sakerna som gör att jag älskar att bo med honom, han är fantastisk på det viset (bland annat ;)). Jag hoppas att jag är lika bra som han på att uppfatta behov och göra utrymme och förutsättningar för bra kommunikation. Men det blir en annan sak att skapa sin helt egna lilla bubbla av verkligheten, om så bara för några dagar.

Den där bubblan brast på söndagen, almedalsfolket kom tillbaka till fastlandet och plötsligt hade jag en sovtid att passa och skulle upp tidigt dagen därpå och jag var ju inte klaaar… Även om jag hade längtat efter honom hela veckan och visste precis när han skulle vara hemma och således exakt hur mycket tid jag hade till mitt förfogande så blev det något av en chock, en krock. Underbart att ses igen och få höra historier om vad som hänt under veckan, men kom i säng för sent, vaknade mitt i natten och kunde inte somna om. Klassiskt egentligen, att ligga vaken natten innan första arbetsdagen och bli alltmer stressad och få alltmer ångest för man måste ju sova nu dammit! Stress och ångest funkar sådär att somna på. Urgh.

Överlevde måndagen men roligt var det inte, kom hem till en alldeles vanlig vardaglig måndagkväll med sushi och TV-mys i soffan. Ljuvligt! Eller som man säger på twitter: #lifeisgood.


Flattr this

Annonser