Två dagar av Eurocon avklarade, en dag kvar. Ja egentligen är det långt kvar av dag två, klockan är ju inte mer än halv åtta, men jag tog tidig kväll. Man blir fort trött av att sitta och lyssna på när intressanta människor pratar.

Jag har över huvud taget inte varit särskilt social, och det är lite skönt. De bekanta ansiktena finns där och ett par av dem har jag hälsat på, men annars fokuserar jag på att sitta i mörkret och lyssna på paneler. De hippa con-besökarna går visst knappt alls på paneler utan sitter oftare i baren och snackar. Inte jag.

Igår blev det bland annat ”Att vara svensk fantastikförfattare i går och i dag” samt ”World of Robots: What’s the Holdup?”. Huvudpunkten för mig igår var annars Guest of Honour-intervjun med Elizabeth Bear som gjordes av Nene Ormes. Supercharmiga kvinnor båda, och Nene som inte skyggade för att erkänna att hon antagligen var Bears största fangirl. Kul! Jag har inte läst något av Elizabeth Bear än men är klart inspirerad att göra det nu.

Jag hade gärna stannat senare men var dels trött och våndades över att behöva välja mellan ett Farscape-prat, gruppdiskussion om HBOs Game of Thrones samt en panel på hur man blir en publicerad författare som alla gick samtidigt i olika rum. Att komma i säng i vettig tid blev det minst ångestfyllda alternativet.

Idag blev det en panel om e-böcker, ingenting sas som jag inte hört förr men det var ändå intressant. Mest frustrerande, mer än alla dessa olika format som florerar och förekomsten av DRM, var att få berättat varför författare envisas med att sälja licenser för e-rättigheter per region genom olika publishers. Inte för att vara motvalls nödvändigtvis, men en amerikansk författare som säljer rättigheterna till nordamerika till ett förlag skulle mycket väl kunna sälja rättigheterna till resten av världen till samma förlag, problemet är att denne förläggare inte skulle betala en spänn extra för dessa rättigheter. Så man går till olika förlag för olika delar av världen, helt enkelt för att få betalt. Sjukt irriterande, men jag kan förstå det. Cheryl Morgan och Charles Stross var största behållningen att lyssna till.

Jag gjorde ett misstag som lyssnade till GoH-talet av John-Henri Holmberg. ”SF är en Bra Genre, fantasy är dåligt. Fandom, den bra fandom som jag tillhör är död, den fandom som kommer nu är Dålig.” Ungefär. Inte ens deprimerande, bara irriterande att lyssna till. Panelen om att skriva fantastik för barn och unga därefter var marginellt mindre irriterande. För mig som som barn drogs till fantasy eftersom det var de tjockaste böckerna var det provocerande att få höra att man behöver göra det tillräckligt enkelt och lättläst för att barn ska fastna. Bah.

Jag valde bort panelen om feministisk SF för att gå och äta. Den verkade såklart jätteintressant av det jag såg på twitter. Ah well. En till panel om att skriva fantastik fast nu mer inriktad på vuxenlitteratur var ett bra val. Jag blev verkligen pepp av att höra Elizabeth Bear prata om sin process. Jag vill skriva!

Den sista paneldiskussionen blev en om fan fiction. Kul att få höra både forskar-vinkeln och fan-vinkeln. Tydligen är det inte så stor övervikt på kvinnor som skriver fanfic som man skulle kunna tro, närmare hälften-hälften om man fick tro forskar-Christina. Frågan om varför tjejer gillar att skriva homoerotik om manliga karaktärer i så hög utsträckning besvarades med det självklara att det är samma anledning som att killar gillar att titta på lesbisk porr. Duh. Therese som medverkade berättade att hon skriver både för Doctor Who och Sherlock vilket fick mig att bli påmind om att jag borde se Sherlock snart, det är banne mig hög tid för det.

Kort sagt, jag är nöjd. Och trött. Och har inte slängt mer än ett litet öga på morgondagens program. Det lär inte saknas intressanta programpunkter att skynda mellan.


Flattr this

Annonser