Det är så tyst här.

Det var något av det första som slog mig, något av det första jag gjorde när vi väl kom på plats. Lyssnade. Att bara stå stilla och lyssna, så mycket kan utläsas av det enkla lilla. Och det är tyst här. Jag var förvånad.

Ja, alltså. Jag kommer ju från skogen, och lika tyst som det är där är det ju inte här. Man kan höra bilar från ute på gatan, man kan höra grannar i andra lägenheter då och då. Men det är tyst. Med stängda fönster hörs inte när barnen leker ute på gården, festen som grannen två våningar rakt under varnade om förra helgen märkte vi inte alls. Vi hade nästan kunnat vara ensamma i huset.

Just nu sitter jag med balkongdörren öppen mot försommarkvällen och jag hör… någon som pratar en bit bort, och ett svagt sus. Om jag inte var så väl förtrogen med exakt hur skogssus låter så skulle det mycket väl kunna vara det, inte ventilationen från närliggande byggnader.

Jag hade inte väntat mig att det skulle vara såhär, att det skulle kännas så harmoniskt. Jag ville ju flytta närmare in mot stan och stålsatte mig lite, tänkte på allt bra och allt som skulle komma närmare om vi bodde närmare. Att det skulle bli mer ljud fick jag väl ta, jag har bott i stökiga områden i andra städer och det har ju gått bra. Men det kom på skam. Milt sagt.

Jag är bara så… nöjd. Jag trivs så bra, tycker så mycket om att bo här. Tänkte att ni ville veta det. ;)


Flattr this

Annonser