Det var slutet av mars. Jag ville nu bara ha lugn och ro. Bara få bo, ta det lugnt, planera lite för framtiden. Sånt som vi helt enkelt fått lägga på is under ett halvår. Janne kikade på bostadsförmedlingens hemsida, anmälde intresse på ett gäng lägenheter, men ingen av oss trodde att det skulle bli något av det trots att han har stått i kö i en herrans massa år.

Vi köpte vår lägenhet, angstade som man gör över räntor och bindningstider. Blä.

I samma veva, samma vecka vill jag minnas, som köpet gick igenom hamnade vi på sjunde plats på en av de lägenheter som Janne anmält sig till via bostadsförmedlingen. Vi fick lite av en chock. Sjunde plats, det är väldigt bra. Det kommer ju inte ge oss lägenheten förstås, men ändå. Det där sabla hoppet tändes igen. Det var en jättefin lägenhet, bra planlösning, bra område på Kungsholmen, kanske lite i dyraste laget men det kunde vi stå ut med.

Efter helgen låg vi på plats två. Några timmar senare på plats ett.

Vi fattade ingenting.

Enda haken nu var att vi var ägare till en bostadsrätt. Det får man inte vara samtidigt som man har ett förstahandskontrakt, så innan vi kunde skriva på var vi tvungna att sälja. Och fort skulle det gå. Vår nya hyresvärd tänkte inte vänta hur länge som helst med en outhyrd lägenhet. Från början var inflyttningsdatum om mindre än två veckor men det ändrades och vi fick fyra veckor till.

Jag ska inte gå in på detaljer här, men vi gjorde det. Det hängde på håret ett antal gånger, men vi skramlade fram en köpare, skaffade en mäklare som kunde hjälpa till med alla papper och skrev kontrakt, allt under loppet av två veckor. De flesta förseningarna berodde på att administrativa saker, som att registrera att vi faktiskt ägde vår lägenhet och alltså hade rätt att sälja den, dröjde lite.

Jag hade ju tidigare under våren fått lära mig att det inte spelar någon roll att man sköter allt rätt och skriver alla papper och går ner i brygga när en myndighet eller ett stort fastighetsföretag säger det. De jävlas ändå gärna med dig om de kan. Jag har inte slutat tro att det ska hända igen, men nu verkade det faktiskt som att vi kommit i mål.

Flyttfirman, Texab, som vi haft kontakt med ända sedan i januari, och som svarat på alla våra frågor och bokat av och bokat om med en ängels tålamod, fick äntligen hjälpa oss att flytta. De skötte allt, packning, flytt och städ, för en visserligen stor men rimlig summa. Jag kan inte säga nog med goda saker om dem.

Och nu är vi här. Efter alldeles för mycket möda och alldeles för stort besvär. Men vi är här, och vi är tillsammans. Allt är som det ska vara.


Flattr this