Brave New World känns som en såndär bok som alla känner till. Även om man inte har läst den så vet man i alla fall att den finns, att den är berömd och kanske vet alla också att den skildrar en dystopisk framtid. Jag vet inte hur jag har lyckats undvika den tills nu.

Den här posten är long overdue, den sista av de tre böckerna jag fick som tips av er i vintras. Det har tagit tid av flera anledningar, ett av dem är inte att jag tyckte den var dålig. Tittar man på Goodreads (ha, underbart att kunna ha sån koll) ser man att det tog mig nästan två månader att läsa ut den, inte heller det berodde på att jag tyckte den var dålig.

Brave New World börjar från början. Det känns som ett gediget världsbygge, som om Huxley tagit en ordentlig titt på de tendenser han kunde se i samhället och extrapolerat dem till en begriplig och logisk framtid. Vi får först stifta bekantskap med ett ”hatchery”, för i denna nya sköna värld föds man inte gubvars utan man odlas fram. Hela konceptet med föräldrar och familj ses som lite äckligt, att ha ett starkt emotionellt band till en eller flera människor uppmuntras sannerligen inte, usch så ålderdomligt. Everyone belongs to everyone else. Att ha sex med flera olika partners däremot är fullständigt självklart och ett beteende man får lära sig i tidig ålder. Det kluriga med att människor odlas är att man kan odlas till att passa den livsuppgift man kommer få. Ska du bli städare behöver du ju tillexempel inte vara så intelligent… Alla odlas att tillhöra en av fem klasser där Alfa är de snyggaste och intelligentaste, Beta lite mindre så, Gamma, Delta, och till slut Epsilon som inte duger mycket till alls.

Jag gillar språket, det märks förstås att Brave New World kom ut 1932, men det gör mig mest trygg. Det känns… säkert berättat. Jag vet att jag som läsare är i trygga händer.

Vi får lära känna Lenina och Bernard, två Alfa varav den förstnämnda är en mycket väl socialt anpassad kvinna och den andra är en man som har otroligt svårt att fylla den mall som förväntas av honom. Man ska sköta sitt jobb och på fritiden ha så roligt som möjligt. Alla ska vara glada, och blir du det inte genom rekreationellt sex med valfri partner eller ett par rundor Obstacle Golf så finns alltid drogen Soma. Bernard är inte lycklig, men han försöker. Han är lite kortare i växten än hans Alfa-status borde gjort honom till och han känner sig på grund av detta alltid lite utanför och att han måste kompensera…

Det är ett perfekt system, men inte alla människor i det är perfekta.

Naturligtvis går det inte särskilt bra, naturligtvis är inte samhället en maskin som bara behöver fortsätta hållas väloljad för att fortsätta gå precis som vanligt.

Jag gillade den här boken och rekommenderar den gärna. Den är intressant. Den tar upp intressanta spörsmål och ställer ett par inte helt självklara frågor. Framför allt är den aktuell, och det hade jag inte riktigt väntat mig av en bok som kom ut för nästan åttio år sedan.


Flattr this

Advertisements