Två veckor. Jag kan knappt begripa att vi kanske faktiskt kommer…

Nej, jag kan fortfarande inte skriva det. Men kanske är det två veckor kvar. Om det inte går åt helvete igen. Det har haft en tendens att vilja göra det ser ni, allrahelst när man minst anar det. Bara för att det verkar som att vi har rätat ut allt och inga hurdles kvarstår så betyder ju inte det att allt är grönt och klart. Alla mina tendenser till skrockfullhet har haft fritt spelrum på sistone. Puh.

Det är Valborg imorgon. Firar ni? Jag hade inte tänkt det, särskilt med björkpollen i luften som försöker döda min själs älskade och sådär. Men, tja. Jag fick nys om att det kommer bjudas på fyrverkerier inte alltför långt hemifrån, och… Fyrverkerier. Elden och körsången och ungjävlarna som springer runt i skymningen och gör livet surt för alla andra, det kan man ju vara utan. Men fyrverkerier…

Jag älskar fyrverkerier. Att stå i mörkret med bakåtlutat huvud och titta upp på det gnistrande och sprakande och glittrande. Att bli alldeles för kall och få ont i nacken och alldeles för fort tar allt det vackra slut, det spelar ingen roll. Folkmassan upplöses och går åt varsina håll i den allt svartare kvällningen.

Jag vill se fyrverkerier. Och även om det inte blir så som jag föreställer mig så kan man ju alltid njuta av en sen kvällspromenad, precis nu i skiftet mellan vår och sommar. Det tror jag.


Flattr this