Första avsnittet av Game of Thrones. Premiär. Att äntligen få sitta ner och avnjuta något som varit så länge i antågande. Jag känner mig som en katt med grädde i morrhåren. Jag är förtjust, men mer än så är jag glad, lycklig, så nöjd och så lugn. Det blev bra. De gjorde det, de lyckades.

Låt mig göra en sak klar, det här är inte vad jag såg för min inre blick när jag läste första boken. Det finns vissa likheter och en del av stämningen är spot on. Annat är det inte. Men det är inte poängen. Poängen är att man har tolkat historien så att den passar bättre i TV-formatet. Om George R.R. Martin hade fått helt fria tyglar hade det inte sett ut såhär, men frågan är väl om den budget som hade kunnat passa honom över huvud taget finns. Det här är otroligt påkostat, när han skriver är det inte med budgetbegränsningar i åtanke.

Prologen förmedlar precis rätt känsla för mig. Den tysta, snöklädda skogen är precis som jag föreställt mig. Först möter vi tre svartklädda män som ger sig ut norr om The Wall för att jaga rätt på wildlings, men uppdraget går inte riktigt som de tänkt. Det är en viktig bit trots att vi inte återvänder norr om the Wall på ett bra tag efter de där inledande minutrarna. Tonen är satt. Sedan få vi träffa familjen Stark i Winterfell. Jag tycker att Winterfell känns för litet, men castingen är så rätt. Bran, Jon Snow, Robb. Arya och Sansa, åh vad jag inte kan sluta flina åt Arya, vilken liten skitunge hon är. Sean Bean som Ned och Michelle Fairley som Cat är så rätt, så rätt. Tyrion, Cersei, Robert och till och med Jaime är så välcastade så att man kan gråta.

Robb och Bran med sina nyfödda direwolfs.

Jag känner mig nästan elak som funderar på vad som kanske möjligen inte var helt som jag tänkt mig. Nå, det finns det där med att alla de unga är äldre jämfört med i boken. Alltså. Jag förstår fuller väl varför man valt att göra det. Speciellt Dany, att föreställa sig ramaskriet efter hennes bröllopsscen om hon faktiskt hade spelats av en trettonåring… Emilia Clarke gör en fantastisk rollprestation, men hon är för gammal. Och för rund, en kuvad fullvuxen kvinna och inte en förskrämd liten flicka. Jag slås av hur mycket mer iögonenfallande lite naket blir i det här formatet, jag tror att de har tonat ner det nakna jämfört med samma scener i boken och ändå sticker det lite i ögonen på mig. Var det där verkligen nödvändigt eller hade Dany likaväl kunnat behålla klänningen på?
Pentos är en strålande vacker stad och syskonen Targaryen, Daenerys och Viserys, platsar så väl däri. Jason Momoa (som senast sågs i mitt älskade Stargate Atlantis) som Khal Drogo är ögongodis förstås. Miljöerna är fantastiska. Kläderna är fantastiska. Av intervjuer med kostymörer och designers så vet vi vilket enormt arbete som ligger bakom varje stygn i varje dräkt. Jag älskar att de valt att dela med sig av allt sånt, det gör att åtminstone jag blir lite mer förälskad.

Och ändå inte. A Game of Thrones är en gammal kärlek för mig. När jag upplevde förälskelsefasen fanns det två eller kanske tre böcker ute och det var många år sedan. Jag känner mig lite som en del i ett gammalt äktenskap. De här karaktärerna känner jag redan utan och innan, jag vet precis vilka de är och hur de tänker. Att äntligen faktiskt få se dem agera är en fröjd men jag kan inte föreställa mig hur de skulle te sig om de var nya för mig. Jag är så insyltad att jag inte alls kan se med nya ögon. Jag hoppas att det funkar även för de som inte läst böckerna, att det inte blir för överväldigande och för mycket detaljer inklämt på för kort tid, men jag vet inte. Det är ett stort persongalleri, många människor att lära känna och inte så lång tid att göra det på.

Jag är så nöjd, och så glad. Nio avsnitt till återstår. Game of Thrones kommer ha en given plats i dvd-hyllan så snart de behagar släppa den i fysisk form men för nu får jag nöja mig med att förklara att ja, det här är bra. Ja, det här bör alla som är intresserad av TV se. Varje fantasy-fan, varje drama-fan, självklart alla de som läst och tyckt om böckerna. Och även om man inte faller in i någon av kategorierna så bör man nog ge den en chans iallafall. Är du lyckligt lottad nog att ha Canal+ så bör du bänka dig den fjärde maj. Så är det, och jag hoppas innerligen att du tror mig på mitt ord.

Som vanligt har io9 sammanhängande och insiktsfulla saker att säga om första avsnittet. Rekommenderad läsning.

Tillfredsställelse. Som en katt med grädde i morrhåren.

De gjorde det. De effing gjorde det.


Flattr this