Jag vet inte riktigt hur jag kan få en sådan överväldigande känsla av att vara upptagen. Som om det inte finns en endaste minut till övers på dygnet för något annat än det jag redan gör. Jag fattar inte, för det är ju inte som att jag har en mängd tidskrävande åtaganden utanför jobbet, sannerligen inte som somliga jag känner. Inga barn, inga föreningsåtaganden, no nada. Men ändå, rusar från det ena till det andra, ändå upptagen.

Förra veckan var en sådan period. Jobbet tar förstås mycket av både tid och energi i anspråk, och förra veckan var det extra körigt med sjukdomar och teknikproblem och allt såntdär småttigt som vid slutet av dagen får en att inse att man knappt tagit sig tid att andas. Kvällarna var lika illa, även om de två timmarna jag satt och fick mina naglar ompysslade hos Jane var mer avslappnande än något annat. När det blev fredag kväll och jag fick ett paket som jag väntat länge på så… Tja. Vi hade visserligen haft sociala planer men eftersom min sambo åkt på en uschlig förkylning så bidde det ingenting med det. Det där paketet höll mig sysselsatt hela helgen.

Och så nu. Ny vecka. Lite lättare att andas på jobbet men ändå ligger den där känslan av upptagenhet och skvalpar i bakhuvudet. Jag har saker jag vill göra, men ingen tid att göra dem på.


Flattr this

Annonser