Få saker inspirerar mig så mycket som att träffa min goda vän @phobicgamer över en fika. Hon är en av de där rasande kreativa typerna, en sån som jag är lite mallig över att jag känner. (Okej, jag är rätt mallig över de flesta i min vänkrets ärligen sagt.) Vi har känt varandra länge och träffas… sällan, men när vi väl får ihop våra scheman brukar det resultera i några timmars intensivt pratande som lämnar efter sig en varm känsla i magen och iallafall för mig en vilja att… göra något. Skapa, skriva. Någonting. Så även idag. När hon dessutom klagar på att jag bloggar för dåligt kan jag ju inte låta bli att försöka göra något åt det. :)

Jag ville ju blogga mer, dammit, nu har det gått några dagar igen. Vad var det som hände?

Jag började följa phobicgamer redan innan hon var phobicgamer, någon som minns när man inte kallade det blogg utan reload? Vi lyckades tajma det hela så att jag först träffade henne ansikte mot ansikte, och några veckor senare helt orelaterat och av en slump ramlade jag över en intressant dagbok på nätet som senare visade sig vara hennes. Hon förstår mig på ett sätt som få andra kan. När det tog slut med ett ex var det hon som bjöd på te och satte mig ner i sin soffa och lät mig prata. Annars kan det lätt gå flera månader, ett halvår eller mer mellan gångerna vi ses. Tacka twitter för att vi har lättare att ha koll på varandra…

Numera skriver hon på phobicgamer.com. Jag gillar särskilt att hon på sistone börjat skriva mer om sitt fotograferande och även posta en del bilder. Hon är så sjukt duktig, och jag är rätt övertygad om att min okunskap om foto inte inverkar menligt på mitt omdöme. Hon är helt enkelt en kick ass person med en kick ass blogg som skulle göra sig bra i fler personers rss-flöde. Just sayin’.


Flattr this

Advertisements