Jag trodde att det var allmänt känt att bh-storlekar är en djungel. Dju-ngel. Modeller skiljer sig åt, och det är i princip omöjligt att säga att man har en storlek.

Jag har visserligen köpt ungefär samma storlek väldigt länge. Under många års långsam viktökning har tuttarna inte ändrat sig så särdeles, så jag har då och då inte ens brytt mig om att prova i butiken. Jag har bara köpt. Det har funkat sådär, jag har inte tänkt så mycket på det.

Men nu var det ett tag sen jag kände att jag hade pengar att köpa nytt, och något har bevisligen hänt med min bröststorlek sedan jag hade råd sist. En kväll i förra veckan gick jag in på en underklädesbutik för att förnya förrådet. De jag hade var slitna och för små, och det fick mig att både känna mig ofräsch och fet. En liten bh där saker väller över alla bräddar är fan inte roligt. Om det åtminstone hade varit snyggt liksom, men icke.

Jag provade en helt vansinnig mängd bh:ar. Vansinnig, I tell you. Jag hatar provhyttar, hatar hur jag ser ut i deras speglar, men jag uthärdade till jag hittade två stycken som jag kunde ha och som passade.

För att uttrycka mig glasklart: De två var inte i samma storlek. Överlag kan jag nu meddela att det var flera bh:ar i samma storlek jag provade där ena passade hjälpligt och nästa definitivt inte gjorde det.

Med min erfarenhet så måste jag nu ifrågasätta nyttan av att personalen på Change går omkring och skyltar med sin bh-storlek. Det skulle ju knappast hjälpa mig som måste prova flera sorter i samma storlek innan jag hittade rätt. Hur det då skulle kunna hjälpa exempelvis förvirrade pojkvänner, vilket har angetts som ett skäl, är mer än jag kan begripa. Möjligen kan det belysa det faktum att folks bröst kan se ut lite hur som helst och ha lite vilken storlek som helst.

För pojkvänner som vill köpa underkläder till flickvänner är fortfarande bästa sättet att faktiskt fråga, alternativt smygkika i byrålådan. Att veta vad personalen råkar ha för storlek gör varken dem eller någon annan lycklig.


Flattr this