Det här känns lite smått revolutionerande. Mina föräldrar har sedan ett tag tillbaka stabil internetuppkoppling. Tur är väl det, för att sitta på en sten uppe på en närbelägen bergsknalle i det här vädret känns inte riktigt görbart.

Jag är hemma över julen, och det är mycket som inte är som det har varit. Jag minns så många detaljer från min uppväxt som nu inte riktigt stämmer längre. Det är inte så lite fantastiskt.

Som till exempel detta med att man grävt ner kablarna genom skogen som förser det här hemmet med elektricitet. Förr om åren var det vanligt att lite vind och lite snö orsakade åtminstone ett par strömavbrott varje säsong. Att sitta i köket med tända ljus och lyssna på elden som sprakade i vedspisen, spisen som gav både värme i elementen, varmt vatten i kranen och då också kunde lagas mat på om strömmen gick… Det behövs inte längre, eltillförseln är mer eller mindre stabil. Nu sköts inte heller uppvärmningen genom att pappa släpar hem en massa träd som han sedan kapar och travar ute i vedbon, ved som sedan bärs in för att eldas i spisen i köket. Nu står ett skåp i ett hörn och surrar, bergvärme gubevars. Tacksamt, min pappa slipper det hårda slitet och de har jämn och stabil värme i huset. Det knäpper inte i rören av lite häftigare temperaturväxlingar längre, ett ljud som jag förknippar stenhårt med min barndom.

Och så då bredband. Adsl, och en trådlös router. De har fått hjälp av en bekant med det tekniska och mamma sitter glatt än köket, i vardagsrummet eller i sängen med laptopen. Som det ska vara, något som jag ser som en fullkomligt självklar del av min egen vardag hemma. Att jag kan sitta i föräldrasoffan med lilla Rygel i knät, utan sladd, och skriva det här är en så märklig känsla. För bara ett tag sedan var det 56.6-modem som gällde och det fanns definitivt ingen användning för en laptop i huset.

Missförstå mig nu rätt, jag saknar kanske de där väldigt analoga lösningarna på vardagsproblemen de få gånger per år jag kommer ut hit och det är många små detaljer som gör att det här inte är exakt det hus jag växte upp i. Men att mina föräldrar kan få tagga ner lite och ändå bo kvar i det hus ute i skogen som de älskar, det är något stort och fantastiskt. Det här är nu bara ett ytterligare lite lite bättre ställe att bli gammal på.


Flattr this