Det enda positiva med att trava iväg till jobbet en måndagmorgon med sprängande huvudvärk är att jag med övertygelse kan säga att jag blivit bättre på att inte känna efter så förtvivlat. Inga tankar om jag kanske borde stanna hemma och vila förekom, oh no sir. Jag är så duktig.

Förmågan att Känna Efter utvecklades när jag var som skoltröttast, vårterminen i nian, och jag har kämpat sedan jag kom därifrån med att sluta göra det. Ni vet, har jag inte lite ont i magen? Eller gör det inte lite ont i huvudet? Nog bäst att stanna hemma. Svårt som attan men det verkar som att jag kan ha lyckats till slut.

Nåja, efter att ha suttit och varit trevlig och vänlig i telefon med kunder i en timme var jag tvungen att rusa ut för att jag trodde att jag skulle kräkas. Um, okej. Kanske inte mår så bra va? Det där med att sitta still och läsa från en skärm och dessutom vara trevlig. Nope, det funkade inte. Jag gick hem, sov och försökte hålla mig borta från datorn. Heh.

Jag mår bättre idag men har fortfarande ont. Vanlig spänningshuvudvärk såvitt jag kan avgöra, när jag inte tänker mig för spänner jag käkarna och hela huvudet och nacken följer naturligtvis efter.

Resten av världen blir förkyld eller får vinterkräksjukan eller nåt, jag får huvudvärken från helvetet. Whee.


Flattr this

Annonser